Fick ett litet meddelande med en fråga från min fina vän Jonna. Var jag hemma om 45 minuter, kanske? Det var jag inte, men vi möttes på Svartvikskajen... och det hon ville var att ge mej denna jättefina lilla present. Jag trodde det var nåt helt annat hon ville. Kan inte säga annat än att jag blev väldigt rörd över hennes enorma omtanke.
Vänner. Fyrbenta och tvåbenta. Utan dem vore man ganska ensam.
Kommentarer
Skicka en kommentar