Skräck


Skottar snö. Tar en paus för att vila armarna och gå en sväng med Tosca. Öppnar grinden innan jag tagit på henne kopplet (så ja, allt är mitt eget fel) och hon drar som en avlöning neröver vägen, rådjur, skutt in i skogen och borta.
Och förblir borta mer än tre minuter. Kommer inte tillbaka alls. Jag skottar så jag kan få ut bilen om jag ska behöva hämta henne nånstans. Hon kommer väl snart? Nej. Hon kommer väl snart nu då? Nej.
Jag ger mej ut till fots för att leta och fråga folk. Ingen har sett henne. Och inte jag heller.

Skräcken som slår klorna i mej. VAR är hon? Vad har hänt, har hon fastnat nånstans, sprungit ut på isen på Ljungan...???? Varför kommer hon inte tillbaka?
Går hem igen. Sätter mej och ringer polisen, måste ju iallafall anmäla henne som saknad, om någon hittar henne...
Får ett pling i datorn. Får ett par pling till. Någon HAR hittat henne! Och tagit hem henne. Cirka 500 meter härifrån. Längre sprang hon inte, sen träffade hon en trevlig tjej som "fångade" henne och lade ut den här efterlysningen (bilden här ovan) i en grupp här på FB. Mina vänner och vänners vänner kände genast igen henne och tipsade mej.
TACK alla för ert engagemang! Tosca är hemma och jag kan försöka få ordning på puls och andning igen. Jag har varit så rädd, så rädd.

Kommentarer

  1. Stackars, stackars dig. Den paniken - den tar över allt. SÅ glad att hon var i säkerhet hela tiden. Puh.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag var fruktansvärt rädd för vad som kunde ha hänt och fantasin är väldigt kreativ såna här gånger och målar upp de mest förskräckliga scenarior. För att hon skulle jaga rådjur i en hel timme... nej, det finns inte på kartan! Jag var skakig hela dagen och kvällen och mådde rent av illa. Hon betyder mycket för mej, den här Kakan.

      Radera
  2. Hon skulle inte "fångat" Tosca. Hon skulle bara sagt "Gå hem med dej" så hade Tosca säkert travat hem igen. Men nu är det ju bra och tjejen gör säkert inte om det

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tjejen gjorde allt rätt. Jag gör förhoppningsvis inte om det, slarvar på det viset.

      Radera
  3. Nä, det var det hemskaste... Fasansfulla minuter/timmar... Jag har full förståelse för att du var skakig och illamående även efter chocken.

    Sen va det väl bra att hon blev omhändertagen och satt i säkerhet - jag hade nog inte vågat släppa ut en upphittad hund iaf - vem vet var hon hade hamnat då!?

    Så otroligt skönt att historien fick ett lyckligt slut - vi gläds med dej - och prinsessan förstås . Puh, det var nästan så att jag oxå blev lite skakig...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag hade också plockat hem en lösgående hund. Inte vill man att de ska vara ute på vägarna och irra omkring. Vad som helst kan ju hända (min lilla kreativa hjärna hittade ju på massor av såna tänkbara händelser...).
      Väldigt obehagligt var det, men Tosca tyckte att hon hade haft en väldigt händelserik och trevlig dag. Älskade knasfian!

      Radera

Skicka en kommentar