Det hann bli lite mörkare än jag hade tänkt, och det var kanske lite mer snö här än på andra ställen i skogen. Men jag lade iallafall ett litet kort spår med två pinnar och slut åt lilla fröken Kaka. Hon var heeeelt med på noterna och visste alldeles precis vad det var jag ville att hon skulle göra. Så, där framme nånstans på bilden ÄR hon faktiskt. I full gång med att spåra. Kan man tänka sej, spårträning den 13 januari?!
Hihi, en pinne! Man kan ana den i skägget, långt in i munnen har hon den. Utifall att jag inte är så snabb fram och få den, så knäcker hon den lätt med kindtänderna *S*
Vansinnig? Nejdå, bara vansinnigt roligt att hitta en pinne till!
Och titta här. Har ni sett en nöjdare hund på länge? Inte jag heller. Så otroligt belåten med sej själv, som hittat slutpinnen. Självklart fick hon bära den tillbaka till bilen och hon var stoltare än den stoltaste tupp (för de lär ju vara stolta, har jag hört).
Kommentarer
Skicka en kommentar