Ut i skogen ska vi gå, hej och hå! Nej, inte det minsta "hej och hå" utan bara "full rulle framåt", tycker Tosca. Jag hade bara mobilen med mej, så därför blev bilderna som de blev, men att hon hade kul kan man väl inte ta miste på?
Hon är härlig, lilla fröken! Skulle haft en kompis att motionera sej tillsammans med, bara, så hade det varit ännu roligare.
Brottades lite med en pinne...
... men sen plockade hon med sej det goda, mumsiga älgbenet, som hon grejat lite med tidigare i den här skogen. Idag ville hon gärna bära det med sej, så det fick hon förstås. Jag är ju en vänlig själ.
Hon hade nog dock sina aningar om att hon inte skulle få ta det där benet med sej hem, så strax innan vi kom tillbaka till bilen tog hon och grävde ner det i diket.
Nogsamt täckte hon över benet, så ingen annan ska kunna komma och hitta det.
Japp, snygg å prydligt. Där under ligger benet tills nästa gång vi går förbi. Förhoppningsvis, alltså.
Om någon vill se en tämligen lång och händelselös film om hur detta gömmande av ben gick till så rekommenderar jag filmen här ovan. Jag är kanske lite partisk, men jag tycker att hon är så söt när hon puttar och puttar och puttar snön över benet.
Lite senare tog vi en sväng ut till klubben. Där bestämde sej Tosca för att bli nästa filmstjärna i reklamfilmerna om Bregott och anordnade raskt en audition med provfilmning. Hon fick jobbet, säger hon och temat kommer att vara "Städning i Bregottfabriken".
Det där paketet var bland det allra goooodaste hon smakat på länge, tydligen, för när jag tyckte att hon skulle lämna det ifrån sej morrade(!!!) hon åt mej! Sicken brud, va?! Ha ha ha! Jag tycker det är härligt att hon har både humör och åsikter (inom rimliga gränser, naturligtvis).
På vägen hem svängde vi inom Världens Bästa Hundvakter och hälsade på litegrann, till Toscas enorma glädje och lycka.
Gott nytt år till er alla!
Hon är härlig, lilla fröken! Skulle haft en kompis att motionera sej tillsammans med, bara, så hade det varit ännu roligare.
Brottades lite med en pinne...
... men sen plockade hon med sej det goda, mumsiga älgbenet, som hon grejat lite med tidigare i den här skogen. Idag ville hon gärna bära det med sej, så det fick hon förstås. Jag är ju en vänlig själ.
Hon hade nog dock sina aningar om att hon inte skulle få ta det där benet med sej hem, så strax innan vi kom tillbaka till bilen tog hon och grävde ner det i diket.
Nogsamt täckte hon över benet, så ingen annan ska kunna komma och hitta det.
Japp, snygg å prydligt. Där under ligger benet tills nästa gång vi går förbi. Förhoppningsvis, alltså.
Det var faktiskt vääääldigt gott!
Lite senare tog vi en sväng ut till klubben. Där bestämde sej Tosca för att bli nästa filmstjärna i reklamfilmerna om Bregott och anordnade raskt en audition med provfilmning. Hon fick jobbet, säger hon och temat kommer att vara "Städning i Bregottfabriken".
Det där paketet var bland det allra goooodaste hon smakat på länge, tydligen, för när jag tyckte att hon skulle lämna det ifrån sej morrade(!!!) hon åt mej! Sicken brud, va?! Ha ha ha! Jag tycker det är härligt att hon har både humör och åsikter (inom rimliga gränser, naturligtvis).
På vägen hem svängde vi inom Världens Bästa Hundvakter och hälsade på litegrann, till Toscas enorma glädje och lycka.
Gott nytt år till er alla!
Kommentarer
Skicka en kommentar