Rid- och vandringsleden Bergafjärden - Ovansjö

Det finns en rid- och vandringsled på 8 km mellan Bergafjärden och Ovansjö. Idag fick jag för mej att vi skulle gå en liten bit på den.

 Ditåt. Okej.

Ganska omgående hittade Tosca ett rektangulärt, mjukt och svart tygstycke. Jag har ingen aning om vad det kan vara för något, men det skulle bäras. Rätt långt.

Början på leden var aningen småtråkig. Först en väg som vi brukar gå rättså ofta (och därmed tämligen ointressant) och sen skulle man följa en ganska stor väg en lång bit, på en smal stig i vägrenen. Inte så kul. Men sedan blev det bara bättre och bättre och vi kom ut i skogen på fin sand- och gräsväg. Hur trivsamt som helst.

Och Tosca kunde vara lös.

Väl skyltat. Lätt att se vart vi skulle ta vägen. Mot Ovansjö, som sagt var. Eftersom vi hade lämnat bilen, och hussen, i Berga kändes det inte aktuellt att gå hela vägen (8 km) och sen tillbaka igen, utan vi nöjde oss med ungefär halva sträckan. Men en annan gång ska vi minsann gå hela. Det var ju fint här!

Just som jag vände tog Tosca ett stort skutt ut i vegetationen för att ganska snart komma tillbaka med detta fina, grönmögliga Fynd. Mums, mums!

 Samma ben. Och visst hade hon snygg frissa idag?! *fniss*

När vi började närma oss civiliserade trakter igen kopplade jag vovven. Precis innan hon bestämde sej för att hon ville lägga sej ner i diket. Hon brukar ju absolut inte rulla sej i äckliga saker, men den här gången ville hon det. Hon ville gnugga in den här halvruttna, jättedöda ormen i pälsen. Sån tur att hon hade koppel, så kunde jag hindra henne från det.

Men som sagt var, vi hade en fin promenad på eftermiddagen idag och den på förmiddagen var inte så illa den heller. Jobbmötet där emellan... tja, det kan vi ju lägga till handlingarna.