Nationaldagen

Sveriges nationaldag och det är väl dags att försöka sparka lite liv i den här bloggen igen. Jag är inte säker på att jag lyckas, men jag gör ett försök iallafall.

Nationaldagsfirande à la Tosca innebär varken flaggviftande eller pompa och ståt. Istället blev det en tur till vackra Åstön. Där hittade vi en skylt med denna text och det lät lockande, tyckte jag.

 Det började med en del uppförsbacke.

 En rejäl stubbe och vacker utsikt.

 Ännu mer vacker utsikt och dito hund.

Jag tog några steg närmare mitt motiv och tog en bild till. Strax for Tosca hals över huvud nerför klipporna, medan jag stapplade efter... livrädd att ramla och bryta benen av mej.

 Jo, för idag hade Tosca lust att bada. Förra veckan åkte vi till Marmen en av de allra varmaste dagarna. Då hade hon ingen lust att blöta ner sej överhuvudtaget. Men idag passade det damen bättre. 12 grader i luften och okänt antal grader i vattnet... det är badväder, det. Enligt Tosca.

Sen blev hon hysteriskt spring-nödig och for fram över stenar, klippskrevor, håligheter, trädstammar.... runt, runt i vida svängar for hon i sin allra högsta fart. Den snustorra mossan yrde om tassarna på henne och hon var helt överlycklig! Min mobilkamera lämpar sej inte alls för fotografering av rörliga motiv... men här har hon nyss sprungit förbi iallafall *S*

Inte heller gör kameran i telefonen några rättvisa perspektiv på verkligheten. Här ser det ju ut som om Tosca är flera kilometer (nästan) bort och badar vid pilen. Så särskilt långt var det inte alls i verkligheten.

 Några upphittade fågelfjädrar var jättegoda att tugga på, så det gjorde Tosca en lång stund.

 Riktig stor-skog. Mysigt.

När vi tyckte att hunden var färdigrastad åkte vi till Porter Café och tänkte att vi skulle äta räkfrossa, nationaldagen till ära. Men ack, det var inte öppet ännu?! Skulle inte öppna på 1½ timme... men här är ingen avig, så vips... på en liten kvart eller så hade personalen trollat fram hela buffén med räkor och tacos och allt möjligt och vi var välkomna in. Det kan man kalla service! Guldstjärna!!!

När jag hade pillat räkor och smockat i mej så många jag bara orkade äta, så tackade vi för oss och åkte tillbaka en bit mot Åstön igen. Stannade vid en grusväg som såg inbjudande ut och tog en promenad igen. Och vilken fin väg! Den bara fortsatte och fortsatte och vi hade kunnat gå "hur långt som helst" eller nåja, det hade vi kanske inte. Men Tosca var lös och ledig, hittade ett härligt dike och skötte sej helt perfekt.

Vilken underbar dag!