Helgen

Ska försöka sätta ord på helgen. Vi har bara varit cirka 10 mil hemifrån och egentligen kunde vi gott och väl bott kvar hemma och åkt emellan på dagarna. Men nu hade jag lust att göra lite mini-semester av det hela, så därför hade jag bokat en stuga på Träporten i Borgsjö. När vi kom dit öste regnet ner (det syns inte så mycket på bilden, men det gjorde det). Utsikten är från vårt fönster i köksdelen i stugan.

Sture och Tosca installerade sej omedelbart i varsin säng. Tosca är sååå nöjd med att ha bädden med sej och vilar lugnt och med självklarhet där. Stressar inte alls upp sej i ny miljö utan kopplar av på ett suveränt sätt.

Detta är de enda bilder jag har från stugan, inget på utsidan, badrummet eller den lilla köksdelen, men den var iallafall smart planerad med "allt" på liten yta och till och med en liten brokvist under tak. Det sistnämnda var ju extra bra eftersom vädret var som det var...

När man dricker vatten är det bra att ha alla fyra fötterna i vattnet, för då kan man liksom suga upp lite genom trampdynorna också, påstår Tosca.

Rätt mycket vatten på den här campingen också. Bord och bänkar står nog vanligtvis uppe på stranden...

 Och lekplatsen är nog inte heller placerad i vattnet, i normala fall.

Givetvis hittade Tosca en vante. Givetvis.

Vi sov gott på natten. Skönare sängar än man hade kunnat tro.

Lördag morgon hade vi anmälan senast kl 9:15 men sedan blev väntan ganska lång innan nybörjarklasserna var avklarade och vi i mästarklass fick sätta igång. MÄSTARklass?! Så nervös jag varit, nästan ända sen jag anmälde oss... vad har vi där att göra? Tillsammans med alla proffs, såna som jagar SM-poäng och gamla rutinerade rally-rävar...

Jag var nervös. Jg brukar inte vara nervös. Klart att Tosca undrade vad som var på gång, fastän jag försökte göra som jag gör annars. Ungefär.

Men den här tävlingen har jag redan skrivit om och har du möjligen inte läst, så finns inlägget HÄR.

På kvällen behagade vädergudarna skifta väder igen, efter att ha låtit solen skina på oss hela dagen. Nu vräkte regnet åter ner, blixtarna lyste upp himlen och åskan mullrade ordentligt. Och vi hade tänkt att grilla... tur att det bara var korv, för den kunde vi ju lika gärna steka i pannan.

När regnet så småningom avtog litegrann blev det kvällsprommis. Fin regnbåge, som mobilen dock inte gör rättvisa på bild.

 Spanade lite efter fåglar.

 Fint var det.

Tosca badade fötterna. Ville bada mera, men jag var inte klädd för det och kunde inte släppa loss henne utan koppel heller. Kanske var det lika bra. Blöt hund i stuga? Nja, kanske inte sådär på kvällen.

Sov gott en natt till. Sture somnade nog först av alla, men Tosca var den som tog längst sovmorgon. Hon ville helt enkelt varken vakna, kliva upp eller äta frukost. Men så småningom lyckades vi övertala henne till allt det där. Städade ur stugan och åkte sen bort till brukshundklubben, kanske tio minuters bilväg bort. Mycket praktiskt.

Dagens banor. På den högra banan är det FJORTON sitt. Fjorton sitt på den del av planen som var som mest vattensjuk... jag hade inga större förhoppningar om att Tosca skulle gilla det där nåt vidare. Men ack så fel jag hade!

En av dagens domare, Anette Wengelin, längst bort. De hade uppenbarligen lite olika uppfattning om vädret, domaren och skrivaren. Eller iallafall olika uppfattning om hur mycket kläder man behövde ha på sig. Det var sommarvärme! Men dyngsurt i gräset efter nattens ihärdiga regnande. Tryckande varmt och fuktigt...

En av mina medtävlare, Sara, lekte lite med sin golden på en stubbe. Kroppskontroll på hög nivå! Tosca var väldigt intresserad av alla "Vidor", ville gärna prova att leka med samtliga golden som var där... *S* Söt hon är!

Inga "action-bilder" finns från själva tävlandet, men detta är prispallen från bana A. Den blöta banan med fjorton sitt... Tosca gjorde en helt strålande insats och vi stannade på ynka två små, små minuspoäng och behöll 98 av de 100 möjliga. De delade ettorna hade 99 poäng och vi två på tredjeplatsen hade alltså 98. Otroooooooligt! Jag grät en skvätt, så rörd blev jag över att vi lyckades få ett CERT!

Min totala orutin visade sej redan vid banvandringen. När vi kom fram till skylten "bärande av föremål" ska man visa upp det föremål man tänker att hunden ska bära. Det ska då godkännas av domaren. Mitt föremål låg kvar i bilen... hmm... men jag förklarade att det var en regnbågsrandig vante av fleece, varpå domaren säger:
- Jaha, en sån där som du syr?

Ja, just en sån. Det var ett godkänt föremål *ha ha ha* Så bra.

När jag sedan kom fram till samma skylt tillsammans med Tosca, stack jag ner handen i fickan för att plocka upp vanten och ge den till henne... och hittade då ett... KOPPEL?! Uuuuäääh?! Var var vanten.? Jag hade väl stoppat ner den i fickan??? Nä, den var inte där?! Paniken kom inte krypande, den kom farande i full fart. Ryggfickan, då??? Nä, ingen vante. Ner i första fickan igen... joooo!! Under kopplet låg den ju. Smått hysterisk plockade jag upp den och gav den till Tosca, som snällt bar den fram till markeringen, där jag tog tillbaka den. Sidbyte och sen ett nytt bärande. Nu visste jag iaf var jag hade vanten... och Tosca bar den lika snällt igen. Puh och puh!

Känslan när jag gick av banan var ändå ganska bra. Inga större missar och det där letandet av vante tog säkert inte en hel kvart eller så, som det kändes som. Fick lite grattis och glada tillrop och kände mej så nöjd. Att sitta i det blöta, blöta gräset hade inte heller varit några större problem. Tänka sej.

Ja, ni vet ju redan... så här blev det.

På den andra banan strulade det till sej ordentligt i Åttans frestelse, så där rök hela femton poäng. Med dem kvar hade vi haft 96 och ännu ett cert. Ni vet, om inte om... osv... Men jag är så jättenöjd med vår insats i resten av banan. Det flöt på och jag gjorde inga förartabbar heller. En fin runda med egentligen bara ETT fel, som dock kostade många poäng.

Domarna tyckte såhär. WOW!

Verkligen värt att fira med lite god mat, så vi åkte tillbaka till campingen, där det också finns en restaurang. Jag fick fläskfilé och Sture valde lax.

Tosca fick sitta med ute på altanen och blev serverad en skål vatten, som hon naturligtvis inte ville ha. Hon dricker ju inte vatten ur skål... bara utomhusvatten i diken och sånt.

Efter maten åkte vi hem. Kunde inte förstå varför inte bilen blev svalare fastän vi ställde ner temperaturen, vred upp fläkten och gjorde "allt" för att få det lite behagligare i vår stekheta bastubil. Tills jag kom på att själva AC-n var avslagen. Tryckte på knappen och vips! började det blåsa kall, skön luft och vi kunde börja andas igen.

Väl hemma intog Tosca sin plats på gräsmattan, skällde ordentligt så att alla skulle höra att hon minsann var hemma igen och så var allt som vanligt. Trötta, nöjda. Överväldigade över framgångarna och prinsessans CERT. Detta är en karamell jag kommer att suga på läääänge och jag vet inte när jag kommer att klättra ner från de små rosa molnen som jag svävar omkring på heller... *ler*