Utställning

Utställning på "hemmaplan", alltså i Sundsvall. Jag fick för mej att det kunde vara kul, så jag anmälde Tosca. När vi satt där och väntade på vår tur dök plötsligt Annika och Erica upp, mor och dotter som synes på bilderna. Annika födde upp min allra första briard, Blaze... och hur det nu gick till så blev det som så att Erica skulle få hålla i snöret på Tosca i ringen. De har inga briarder längre, orkar helt enkelt inte med så krävande hundar på grund av sviktande hälsa och håller sej numera med basenjis.

Tosca hänger ju gärna med vem som helst. Så söt blick hon har på den här bilden, gullfian. Men varför i hela friden gjorde jag såhär för, egentligen? Hon är mycket gladare när jag visar henne själv. Hon sköter sej med vem som helst, men hon spexar och showar mer med mej.

Och showat lite hade hon nog behövt göra. Här inspekterar den norske domaren hennes sporrar... och befinner dem vara "på gränsen, men ok". Det var som tusan! Roligt.

Bakom Tosca står hennes syster Debby.

Men nej. En riktigt fin kritik med beröm för en rad saker slutade med att hon rör sej "trångt bak och löst fram". Jahapp. Och det resulterade i ett VG. Det var ju inte så himla strålande. Inte för att jag bryr mej, egentligen, men lite "sur" blir jag ju när folk inte förstår hur fantastisk hon är?! *S*

Toscas mamma Embla blev BIR och uppfödargruppen, där Tosca inte ingick förstås, blev till slut placerad som BIS 4. Inte illa alls!