Vi drar till...

Vi drar till... nej, inte Blåkulla, men mot Enköping, minsann. Första paus med fika och hundrastning, sträcka på benen och allt det där... Tosca tyckte v.e.r.k.l.i.g.e.n. att hon skulle få smaka lite bulle, hon också. Hon, som aldrig brukar tigga annars?! Jodå, klart att hon fick en liten bulle-bit.

 Här var det vi rastade. Ganska mycket snö och väldigt isigt.

Framme på campingen, där vi ska bo i fyra nätter fick vi hämta stugnyckeln i ett värdeskåp enligt instruktioner via sms. Tekniken går framåt och inga människor behöver jobba med att möta andra människor längre. Bara stoppa nycklar i kuvert och sen sköter gästen resten. De fyra nätternas boende har jag, jodå.. det har jag... igen... vunnit i en utlottning på FB(!!!).

 Jajamensan, nyckeln passade i dörren till stuga nummer 21.

 Pastasalladslunch ute! Inte jättevarmt men ändå ganska behagligt mitt i solen.

Campingen ligger just vid Mälarens strand och vi tog en fin promenad i eftermiddagssolen. Isen ligger på sjön och man kan säkert gå på den också, men det vill inte jag. Jag har en väldig respekt för isar.

Rastplats? Ja, det passade ju bra, eftersom jag var ute och rastade hunden *ha ha ha* Vi tog och följde den här stigen iallafall, tänkte att den var lika bra som vilken annan stig som helst.

 Och titta! Det var BARMARK!! Inte hela vägen och inte överallt, men ändå... underbart!!!

Här var det mera snö och en märklig formation av ganska stora stenar. Vet inte vad det är för bygge och det fanns ingen skylt eller så som informerade om det heller.

Tosca fick förstås gå i koppel hela tiden, så vi hittade på lite roligheter längs vägen. Upp här och gå där, stå där och balansera här, gör si och gör så... lite hjärn- och kroppsgympa är alltid bra.

 Hundbad finns det här också. Så trevligt.

När vi kom tillbaka till stugan satt vi ute en stund, tränade lite rally och busade. Sen tog vi in bädden och Tosca verkade såååå nöjd med att ha med sej sin egen säng. Lugn och nöjd lade hon sej i den och...

 ... somnade! Med lilltungan lite utanför. Hur söt som helst.

 Kvällspromenaden var en bedövande vacker upplevelse...

... och att gå på ett underlag som inte består av is och snö är obeskrivligt fantastiskt underbart skönt!

Tosca hittade en tappad fingervante som hon obemärkt plockade upp, gömde i skägget och bar hem till stugan, tog in och sedan låg och smygtuggade på en lång stund innan jag undrade vad hon egentligen låg där på mattan och gjorde så diskret??? *ha ha ha* När jag frågade reste hon sej helt oberört och lade sej i bädden istället. Låtsades inte alls förstå var den där grå vanten kom ifrån? Hon hade faktiskt inte en aaaaaning om det. Så det så! Hon är helt sagolikt rolig, denna där *ler*