Efter jobb

När jag kom hem från jobbet tog vi en liten prommis ner till Klampen. Vi brukar ju numera ta vänster och gå in på båtklubbens område. Idag släppte jag Tosca på vägen ner (det var några centimeter nysnö och inga bil- eller fotspår, så det var alltså ingen där och därmed fanns heller ingen att skrämma). Jag gick där och tänkte att vi kanske skulle gå ut på själva ön en stund. Tosca var en liten bit framför mej och fortsatte rakt över snödrivan och ut på den lilla, lilla upptrampade stigen där bakom.... alltså, kan hon "telepatera" med mej eller hur i hela friden visste hon vad jag tänkte??? Nåja, det är inget som överraskar mej. Hon vet ju allt, kan allt och känner av allt. Sån är hon.

Ett litet träd hade gett upp under snötyngden och fallit över stigen. Oerhört irriterande, tyckte Tosca och försökte få bort en gren *S* Titta, så gulligt hon håller i med ena framtassen. Hon använder ofta tassarna som "händer".

 Jobba, jobba.

 Tugga, tugga.

På vägen hem fyndade Tosca. På baksidan av snövallen och under all nysnö låg den här. Hon letar verkligen inte med ögonen, utan med näsan. Och nu letade hon inte ens... vi gick bara förbi, så tvärnitade hon, gick ett par steg tillbaka, skuttade över snövallen och körde ner nosen och kom upp med det här bidraget till hennes egen insamling för Toscas välbefinnande. Eller vad den nu kan heta *S*

Tänkte att vi skulle äta kycklinggryta här hemma, men Sture ville käka lunch "på stan". Det blev på Wretmans Vin- & Matfabriken. Sen åkte vi och handlade och tankade bilen. Sånt där som behöver göras då och då.

Hämtade ut lite ögondroppar till Sture och tog chansen att vila benen en stund innan det blev min tur. Så skönt med en liten soffa att sitta ner på.

Raka vägen ut i skogen igen. Massor med energi har damen sparat på sej sedan igår. Då är det skönt att få springa! Jag vill sitta och Tosca vill springa... ja, men då har vi båda fått som vi ville idag.

Var förresten förbi Arken också. De har fått sej en hundvåg precis innanför dörren, så vi slank in och vägde vovven. 28,1 kg och vi kan konstatera att bantningskuren (som påbörjades i augusti förra året) nu är avslutad! NU ska vi lägga på lite foder på givan och försöka stabilisera vikten ungefär här. Möjligen är det lättare sagt än gjort, men vi ska verkligen försöka, som sagt var. Och Tosca äter fortfarande sitt torrfoder utan prut, varje måltid. Det känns så jätteskönt att slippa truga och mata! Ljudet när hon står där och knaprar i sej helt själv är härligt att höra.