Skräckslagen men lugnad

Här blev jag skräckslagen idag. Alltså... är det tänkt att precis ALL skog här bortåt Berga/Uddarna ska huggas ner? Blir det kalhygge av alla våra promenadställen??? Kände mej lite ledsen (minst sagt) även om Tosca gladde med sin glädje och spring-lust.

Här är hon fortfarande lös och ledig och spanar på nåt okänt på andra sidan snövallen. Strax efter detta valde hon att komma skuttande mot mej för att om möjligt kanske eventuellt kunna snika åt sej lite beröm och en godis? Jodå, det kunde hon få. Och medan jag stod där och tyckte att jag hade världens bästa hund och talade om det för henne också, så dök det upp en man till fots. Puh! Så himla bra att jag precis just då hade full koll på fröken Päls *ler*

Mannen visade sej vara markägaren själv, som var på väg för att titta till sin skog därborta vid skogsmaskinen. Till min stora lycka berättade han att det inte skulle kalhuggas utan bara gallras. SÅÅÅ glad man kan bli!! Skogen blir kvar, hurra!

Men sedan hade skoteråkarna också vaknat och det fick bli Koppel På några kilometer. Tolv stycken råkade vi på och så här långt hinner de medan jag fibblade upp telefonen ur fickan.

Jodå, det blir fina spår efter dem, men på helgerna är det ingen större mening att ge sej ut med hunden, för det kryllar av skotrar. Tur att man hör dem på långt håll, för Tosca skulle MER än gärna jaga efter dem, vilt och lyckligt skällande antagligen. Så kopplet var helt nödvändigt.

Nåja, det blev en ganska lång och skön promenad ändå och strax innan vi kom tillbaka till bilen träffade vi på en jägare också. Han var dock inte ute och jagade utan tittade bara till ett vindskydd och gled omkring lite allmänt, sådär. Blev så jätteglad att Tosca och jag ville prata lite med honom, för han bodde ensam och hade ingen att prata med annars, sa han. Förr i tiden hade han haft sju hundar av fågelhundsras (springer, vorsteh och nåt mer) men numera var det älgjakt som gällde. Eller... iallafall den sociala biten, sitta där i vindskyddet och grilla till exempel *S* Men nu var det långt till nästa älgjakt, sa han med längtan i rösten... tyckte nästan lite synd om honom, som inte hade någon att prata med annat än vid jakten.

Tja... så gick den här dagen. Igår fick jag ett samtal från min chef som ruskade om rätt ordentligt och gav mej en del att tänka på. Känns bra att jag har samtal med henne på tisdag. Verkligen.

PS. Nu har jag också "bloggat ikapp" om de senaste dagarna, ifall nån skulle vara intresserad... DS.