Utan koppel

 

Nu är det broddtider och Sture har skaffat sej ett par Icebugs... så jag har lagt ut en lite större matta innanför dörren för att slippa få hela golvet perforerat med små hål från alla dubbar. Har en brun matta nånstans, men vet inte riktigt var, så det fick bli den här julröda från Mellansjö istället. Strunt samma. Tosca tycker att det är jääääättemysigt! *S*

Snöskottning idag igen. Jag slängde in hunden i bilen, för den skulle köras åt sidan så Sture kunde ta undan snön med traktorn. Sen åkte vi raka vägen till skogen med Tosca. Väl där insåg jag att jag inte hade med nåt koppel och i en hyrbil, kan jag tala om, finns det inte ens ett litet snöre... Nåja, snön vräkte ner och det var minst en decimeter att plumsa i, så jag chansade och hoppades att vi inte skulle möta nån och att Tosca inte heller skulle hitta en massa äckliga saker. Vi gick alltså utan koppel, på vinst och förlust. Fy på mej, så oansvarigt!!!

På bilden drar Tosca iväg i 120 knyck, så snön sprutar om tassarna på henne. Lyckan är total.

Tvärnit, tvärvänder... och på väg tillbaka i samma fart. Härliga hund!

- Vad har du på benen, matte?

Damasker. Jättebra mot snö i kängorna. Jag köpte dem förra vintern, men använde dem aldrig, men de är ju toppen! Även som skydd mot Monster som vill bita en i hälsenorna... hmm...

 Lycklig hund.

 Och mycket snö.

 - Hur länge ska du stå där och fibbla med telefonen? Kom, så springer vi!

Promenaden blev exakt sån som jag önskar att alla promenader vore. Glad, lös och lyhörd hund. Inget koppel, utan hon kunde få springa som hon ville medan jag plumsade fram i min egen, lite långsammare takt. Inget folk, inga hundar, inga döda djur som måste ätas. En suverän förmiddag tillsammans med en skötsam, duktig hund.

På eftermiddagen fyndade Tosca. Jag tror att hon tycker att vi ska anmäla till Njurundas vinter-rallytävlingar på fredagar. Då är det Riktigt Fredagsmys med chips och dricka och hundgotter till alla deltagare. Den här påsen är TOM, så trist.

Himlen var vacker vid Svartvikskajen, det var den. Men det var ganska så kallt.

Så för att "kompensera" för vintervädret bjuder jag på den här bilden från i somras. Samma plats... Svartvikskajen... Alfred och jag var på väg till Fläsian på cykel och stannade för pannkakspaus. Det var såååå mycket mysigare än vinterväder, jag säger bara det!