Själva Tistelvägen var helt oplogad. Så skönt att vi har fyrhjulsdriven bil nuförtiden.
Nåja, vi får väl se hur det går med den saken.
På bilden syns den hyrbil vi fick den här gången. Först ville de ge oss en framhjulsdriven Ford, men inte heller det var Sture nöjd med. Vi skulle aldrig ha tagit oss hem med en sådan bil, i det här vädret och med vår backe hem. Nej, så efter visst dividerande så hade de ändå en likvärdig bil att erbjuda. De hade visst också frågat om vi hade en "stor eller liten hund", men det brydde han sej inte om att svara på. Det beror helt enkelt på vad man jämför med. Och är det hundförbud i bilen så spelar det väl ingen roll om hunden ifråga är stor eller liten?
Och det fick mej att tänka på när någon av mina ungar hade berättat för fröknarna på dagis att vi hade tre hundar. "En new foundland och två småhundar", hade han sagt, vem av dem det nu var. "Småhundarna" var ett par schäfrar.
Ja, så allt är ju relativt!
Sture ville så gärna ha blodpudding till middag. Med bacon och lingonsylt. Jag ville inte alls så gärna ha blodpudding, för jag tycker det är rätt läskigt. Har ätit för mycket mjuk och slemmig blodpudding när jag jobbade på dagis... så jag tycker helt enkelt inte om det längre. Istället letade jag reda på ett recept på Halloumi- och broccoliplättar och de blev så här. Smakade inte så mycket, var inte "gnekiga" som halloumi kan vara, men var absolut fullt ätbara.
De två skivor blodpudding som Sture inte orkade äta blev till torkat hundgodis efter nån timme i 100 gr ugnsvärme. Tosca var måttligt imponerad.
Upphittad: Prima Pinne. Återfås absolut INTE mot beskrivning (jag ska ha den själv).
Vilken prestation - att hitta en PP i all den snön. Finner inga ord... Huh!
SvaraRaderaLycka till nu med bilreparation, bra att Sture står på sig. Och blodpudding, hmm. Husse åker emellanåt 8 mil till Antibes där det finns en butik som säljer nordisk mat. Där hamstrar han "snordyr" blodpudding - för hans flickor behööööver ha det som kosttillskott ;-) Observera då att det är schnauzerflickorna det gäller - inte matte.
Tosca tyckte inte ens att blodpudding var speciellt gott. Hon tuggade länge på bitarna (och då var de små!) och såg ut att tycka att det mest var besvärligt. Hon är en märklig filur, den här. Ler gott åt schnauzerflickornas husse, som verkligen gör sej för och förser de små med "kosttillskott", jag säger då det... *S*
RaderaSom vanligt krav jag tidigare från telefonen men där ska det jämt krångla så!
SvaraRaderaMen hujedamig för all denna snö - vilken tur åtminstone att ni inte har två boningar längre.
Husse är verkligen bra att få som han vill, även denna gång. Hade missat att nya volvon var fyrhjulsdriven (eller glömt) och nog underlättar det. Det hade jag på suzukijeepen som även kunde klättra - praktiskt vid dikeskörning.
Härlig historia med "småhundarna", haha, ja, allt är visst relativt
Ja, Tosca är verkligen besynnerlig! 😆 Blodpudding som är så "hundgott"... även om det inte är lika finemang som Prima Pinnar.
Tosca är inte så förtjust i mat överhuvudtaget... bara sånt hon hittar själv ute i skogen, DET är gott!
RaderaKan bara hålla med om att det är väldigt skönt att slippa skotta snö på två ställen. Faktum är att det märks att vi har mer tid över att "bara vara" på hemmaplan. Skönt, även om jag såklart kan sakna de otrafikerade vägarna därborta... men jag får söka mej nya, helt enkelt. Häromkring.
Fyrhjulsdrivet är grymt bra! Särskilt när man bor där vi bor och det kommer mycket snö.