Långprommis

Direkt efter jobbet gav vi oss ut på en promenad av det lite längre slaget, Tosca och jag. Solen stod högt på himlen och det var mycket ljusare än det ser ut på bilden. Här gick vi över Harabergsbron.

Sedan fortsatte vi längs Ljungan. Eftersom jag hade räknat ut att skogarna skulle krylla av skoteråkare denna fantastiska söndag, så valde jag koppelpromenad på andra ställen och tänkte att det skulle bli fina spår till morgondagen.

Det var alldeles otroligt vackert med diset, solen, vattnet och till och med snön!

Vi mötte en hel del hundar och människor och i Bommen mötte vi till och med ett par som jag känner. Tosca känner dem inte, men det hindrade henne inte från att stå på bakbenen och studsa mellan dem, fram och tillbaka och boxa dem i bröstet med frambenen, heeeelt överlycklig över att hon fick lov att hälsa på NÅÅÅÅGON iallafall.

Det blev en nätt sväng på dryga 16 kilometer och det tog oss 3½ timme att gå... mitt huvud tyckte att det var en jättebra idé, men fötterna blev lite trötta. De är ju skruttiga och såna här galenskaper är de inte så förtjusta i.

På kvällen kom Vida med delar av sin familj. Ja, alla utom Hasse, som jobbade. Vi har så oerhört mycket snö på baksidan av huset att staketet knappt sticker upp ovanför. På flera ställen är det helt översnöat (det är en meter högt...). Så jag grävde en liten gång, där jag tänkte att hundarna skulle springa runt, runt... det tänkte inte de. Ha ha ha. Efter lite brottningsmatch klättrade Vida upp på altanen igen och ville mest bara gå in, till Toscas enorma förtret. Vad var det där för kompis?! VA!?

Men då kom Johan ut och han fattade att man skulle springa runt, runt... och Tosca jagade glatt efter. Superkul hade de, men han orkade ju inte hur länge som helst, stackars Johan.

 Så blev det dags att åka hem.

Men si, DET hade Vida ingen lust med alls. Inte det heller. Hon hade parkerat i soffan och där låg hon och sa mest bara NEJ. Hon ville inte kliva ner. Hon ville absolut inte åka hem heller. Och NEJ, inte ha koppel och inte gå ut genom dörren *S*

Hon är väl för söt, den där lilla godingen!