Rätt många bilder...

Gladisen hittade några härliga skelettrester, som hon lycklig kom springande med...

 ... och så lade hon sej och gnagde lite då och då. Innan dess hade hon försökt rulla sej också. Det gick lika dåligt idag, som annars... och hussen som satt kvar i bilen och väntade på oss medan vi var ute, han undrade varför hon hade gjort "sådär konstigt med huvudet för, gnuggat det i snön liksom??" Jag kunde inte hålla mej för skratt när jag förklarade att hon försökt rulla sej, men att hon ju inte kan, stackars hund!

Skelettbitarna hängde med både länge och väl, även när hon skuttade över omkullfallna stammar.

 Det var den här rundan som var Veckans Värsta förra veckan. Jag hade hoppats att någon skulle ha gått här under veckan, eller kanske kört skoter... men icke, endast och enbart mina egna fotspår att följa. Det har snöat, regnat och frusit om vartannat på sistone, så de där hålen var inte precis till nån hjälp att ta sej fram i, kan jag tala om.

Och så hörde vi plötsligt de där karaktäristiska, ihållande hundskallen som betyder att de ilskna lapphundarna är på väg. Jag hann få på Tosca kopplet och sen kom de farande, vilt skällande. Ända fram till Tosca kom de, luktade henne i rumpan och morrade. Riktigt obehagligt är det. TUR för dem att Tosca är en så genomsnäll hund. Hade det varit nån annan hade den kanske inte bara stått där blickstilla och sen följt med sin människa därifrån medan de små svarta följde efter och skällde, skällde och skällde...

Deras människa såg jag inte förrän långt senare, långt långt bakom mej helt utan nån kontakt med sina hundar. Jag är så trött på de där. Det är jag. Och ändå tycker jag om att gå där, i den där skogen, det är en mysig runda.

Det var mitt på dagen... och solen orkade så här "högt" upp. Men den sken vackert, det gjorde den. Och strax efter det här gick jag ner mej i de där surhålen IGEN. Jag vet var de är nånstans, försökte hitta en väg till vänster om dem, men plötsligt gick jag rätt igenom, fastnade med högerfoten och trampade ner mej ordentligt med vänster och fick massor av dyvatten i mina nya, fina kängor. Dumt av mej. Så dumt att jag släppte ur mej ett par rejäla, högljudda svordomar, varpå Tosca kom skuttande och undrade varför jag låg där i snön och skrek - ville jag leka, kanske?! *S* Knasboll! Jag kan inte annat än skratta åt henne, hon är så härlig!

 Solen sken och Tosca hittade en pinne. Då blir det så kul!

 Pinne! Hurra!

Otroligt halt på bron var det och medan jag var fullt upptagen med att ta mej över utan att sätta mej på rumpan och tappa kameran, så hördes ett rejält PLUMS därborta...

Det måste ha varit en bäver, för det är ju massor med bävergnag och fällda träd häromkring. Jag fick tyvärr inte se den, men Tosca spanade iallafall.

Och hur vackert är det inte med en briard i en vintrig skog?! Alltså.. WOW!

Därborta nånstans, kanske...?

Så småningom kom vi runt och tillbaka till bilen. Det tog oss drygt 1½ timme och hussen väntade så snällt, för vi skulle vidare mot stan sedan. Åkte och vägde vovven hos veterinären. 31,1 kg är hon nere i nu och det känns så bra att det går stadigt neråt utan att hon verkar hungrig eller trött eller så.

Så var det dags att åka till Bosvedjan för att uppvakta 18-åringen. Emil blir myndig idag. Det första vi såg när vi kom dit var hans bil, den som han köpte för ett tag sedan för egna ihoptjänade pengar. Han skriver teorin i slutet på januari och kör upp för körkortet i början på februari. Håller såklart tummarna för honom! En schysst bil har han iallafall skaffat sej.

 Harry var hos Emil. Han är riktigt svår att fånga på bild, men här är två försök.

Konditorn Emil hade förstås ett dignande kakfat, tårta samt smörgåstårta. Observera texten på grabbens tröja *ler* Och ifall det är svårt att se kan jag upplysa om att det står EMIL #konditor.

GRATTIS EMIL!!!

De bepälsade snyggingarna lekte en stund i trädgården. Alltid lika kul!

Efter kalasandet handlade vi litegrann och jag kunde hämta min nylagade telefon så nu är ordningen återställd på den fronten. Känns bra.

Ikväll har jag gjort revbensspjäll och griljerat skinkan. Nu är det lugnt och imorgon är det den 23 december.