Julafton

En tidig promenad på Klampen... så Tosca fick springa lite, för dagen skulle ju bli en tur i bilen på rätt många timmar.

 Första stopp och rastning vid Ångersjön.

Där har vi rastat förut och då var det barmark, men stigen längs vattnet var skapligt upptrampad, så det gick att gå där nu också. Solen var på väg upp.

 Vackra färger!

 Och en vacker hund!

Tosca har tydligen bestämt sej för att hon SKA lära sej att rulla sej... hon övar flitigt och ibland ser det nästan ut som om hon kommer att lyckas. Någon gång.

Jag hade i förväg kollat upp var vi skulle kunna äta lunch. De allra flesta restauranger är stängda på julafton, kan jag upplysa er om. Men Gävlebro skulle ha öppet fram till kl 14, så vi bestämde oss för lunchpaus där. Döm om min besvikelse, och förvåning, när man visserligen hade öppet, men menyn var begränsad. TVÅ rätter med lax (vilket inte funkar när man inte tål fisk) och så lasagne... Färdiglagad lasagne på julafton kändes tyvärr inte som ett alternativ heller. Köttfärssås brukar vara så läskig och lasagneplattor så slemmiga... Ja, jag VET. Jag är bortskämd och kräsen. Så det fick bli en räkmacka. Inte riktigt vad jag hade tänkt mej.

Det var inte så här mörkt när vi kom fram till hotellet, men det är den enda bild jag tog på entrén, så den får duga. Efter lite trixande och parkerande i ett parkeringsgaraget och så, så var vi framme, incheckade och redo för en liten julaftonsvistelse här.

Jag hade turen att vinna en utlottning på Facebook i november. Då var hotellet precis nyinvigt och jag skrev en bra (tydligen) motivering till varför jag ville komma och bo där. Och vann!

Kanske lite galet att åka så långt för att bo en enda natt på hotell, men vi tyckte det var ett kul alternativ att fira julen på nu när Mellansjö är borta. Vart skulle vi ta vägen, liksom?! *S*

Konstiga hissar med hundar i, tyckte Tosca men fann sej strax i att det var speglar där *ler*

Vi kände oss väldigt välkomna på rummet med personlig, handskriven hälsning från "Ebba med personal", hundbädd (dock en aning i minsta laget *S*), vattenskål, gotter till både två- och fyrbenta och två flaskor vatten. Flott värre!

Vi bodde på fjortonde våningen och utsikten hade kunnat vara magnifik, om det inte vore för att omgivningarna var en enda stor byggarbetsplats... Fönster från golv till tak och Tosca tyckte iallafall att det var jättespännande att stå där och kika ut på alla bilar som körde förbi där nere!

Byggarbetsplats var det, ja. Men tjejen i receptionen hänvisade oss iväg runt hörnet och en bit till, där det skulle finnas en park. "Det är visst mycket kaniner där" sa hon och jag skrattade och sa att jag inte tänkte släppa lös Tosca ändå, så ingen fara...

Men ooooooooooh! Vad det var spännande i den där parken!!! Tosca for fram som en dammsugare.

Och det var ju inte så konstigt. Det var kaninlortar i miljarder!!! Och det måste finnas doftspår från hundratals kaniner, det var kaninhål precis överallt.

När vi gått x antal varv kissade hon iallafall.. men nåt mer hade hon faktiskt inte tid med. Det var så spännande att lukta och nosa och kolla alla hål och grässtrån och små lortar...

Vacker som en dag! Vi hade tid att kamma lite päls på självaste julafton.

Sista kvällsprommisen var ännu "värre" än den på eftermiddagen. Nu visste Tosca hur det doftade därborta och dessutom hade kaninerna kommit upp ur sina hålor. Vi såg hela fem(!) stycken som sprang omkring och hon blev bara mer och mer exalterad för varje kanin hon såg. Kära nån, så spexigt!! *ha ha ha* Jättefränt, var vad Tosca tyckte. Hon var bara lite sur för att hon inte fick vara lös och jaga efter dem *ler*

En perfekt julafton!