Bästa julklappen och juldagen

Den här bilden kom inte med igår när jag bloggade om julafton. Men detta är årets bästa, bästa, bästa julklapp. Ett meddelande från Alfred på självaste julafton. Jag blev så glad att jag grät en skvätt. Ni ser ju själva... han har fått en campinglampa (av sina föräldrar, visade det sej sedan) och han vill ut och campa med mej!!! Underbara unge! Såklart att vi ska ut och campa!

Natten på hotellet var mycket lugn. Vi sov gott i sköna sängen och Tosca sov lugnt och fint på sin egen fäll, hon fick inte plats i den lilla bädden som hotellet tillhandahöll. Det gjorde inget, hon hade som sagt var en egen fäll med sej.

Ut på promenad till Kaninparken på morgonen. Vi passerade först nerfarten till P-garaget.

 Och här är en bild på omgivningarna. Det såg ungefär likadant ut åt vilket håll man än tittade...

...så det fanns faktiskt inga alternativ till just Kaninparken, trots att den var besudlad med ett stort antal skyltar av den här sorten. Jag skämdes bara lite, men tänkte som så att jag iallafall plockar upp lortarna efter min hund, till skillnad från alla miljarder kaninlortar som låg överallt.

Tosca var "alert" och spanade frenetiskt efter de små fräsiga djuren hon sett kvällen innan, men gav sej tid att gå på toa också. Så bra.

Hon åt sin frukost utan problem när vi kom tillbaka också. Det är obeskrivligt skönt att ha en hund som äter. Hon kastar sej inte över maten, men hon äter den. Varje måltid. Och så enkelt det är att ta med sej torrisar när man ska ut på "galej" så här. Erkänner, torrfoder har sina fördelar. Även om jag egentligen helst såg att hon åt färskfoder, så får jag böja mej för Prinsessans egna önskningar. Vill hon nu inte äta det, utan föredrar torra, trista kulor.. ja, då kan jag inte tvinga henne till nåt annat. Hon mår ju dessutom bra på dem. Har inte behövt tvätta bajs ur rumppälsen en enda gång på den här sorten!

Även vi tvåbenta fick frukost och jag åt helt utan att protestera *S* Jag äääälskar frukost. Ju mer desto bättre! Här fanns det en del att välja mellan och jag njöt i fulla drag. Trevlig personal hade de där också, som småpratade med sina gäster.  Tjejen som stekte bacon och gjorde äggröra häpnade när hon hörde att jag vunnit vår vistelse där på hotellet. Hon trodde faktiskt att alla såna där FB-tävlingar var fusk och att ingen någonsin vann någonting. Jag dementerade detta faktum och berättade om några andra vinster jag fått... som Gaustatoppen i Norge, ylletröja och fina vinterkängor... *ler*

Tosca fick vänta i bilen medan vi åt frukost. Jag ville inte riskera att hon skulle skälla eller bita sönder något eller så, om hon blev ensam kvar på rummet. Och bilen stod ju i garaget och var varm och skön.

När vi kom ut ur hissen sedan, när vi skulle checka ut, mötte vi en grabb på sisådär 8 år och hans mamma. De tyckte naturligtvis att Tosca var en otroligt vacker, fin och helt underbar hund. Pojken ville klappa och det fick han såklart. Så sa han "high five" åt henne, helt spontant. Det kan hon inte, men "Give med five" - det kan hon! Så pojken fick göra en sådan med henne och hon slängde upp tassen mot hans hand och han blev helt överlycklig! Såklart. Vem blir inte överlycklig av att möta Tosca, jag bara undrar?! Hon gör succé vart hon än är, allt tycker att hon är så himla fin och trevlig. Och hon ÄR ju det!

Jag är en oerhört stolt matte och hundägare.

Så var det då dags att åka hem igen. Kort och intensivt, men helt underbart att fira julen på ett alldeles annorlunda (för oss, iallafall) sätt. Här har vi stannat för att rasta lite vid Tre Ängar. Låter som en finare rastplats än vad det är. Jag såg inte till några ängar alls, men en liten lekplats och ett par soptunnor fanns det där. Och lite snö som Tosca frenetiskt försökte rulla sej i. Det gick preciiiiiis som vanligt... *S*

Vägen hem gick bara fint, även om det både regnade och snöade på oss.

Väl på hemmaplan åkte vi raka spåret ner till Klampen utan stopp på Tistelvägen. Tosca måste ju få sitt allra först, självklart. Hon uppskattade mycket att få rusa av sej lite överskottsenergi. Tyvärr såg hon inga kaniner, hur hon än spanade. 

Och snön vräkte ner. Suck. Det var härligt med ett dygn på barmarken i Stockholm, det var det.