Jobbat klart

Jobbat klart för den här gången. Bara ett enda litet dygn. Hem och packa ihop lite mat och så och sen iväg mot Mellansjö. Obligatoriska bilden vid Lomtjärn känns ganska vintrig idag.

Så fort vi kom fram gav vi oss ut på promenad. Ville hinna med en sådan innan det blev mörkt. Hade också tänkt att Tosca skulle få springa lite lös idag. Hon har gått i koppel en hel vecka nu... och fastän hon är en energisk hund så sköter hon sej utmärkt ändå. Går fint i koppel och biter inte sönder hemmet heller i frustration över att inte få "göra" något.

Men... nog blev hon glad när hon äääääntligen fick springa! Oj, oj, oj, vad hon sprang! Det var en fröjd och en glädje att se hur hon njöt av att få använda kroppen. Jag blev varm i hjärtat och glad i själen av att bara titta på henne. Så mycket rörelseglädje som fick komma ut... underbara hund!


Sen föll hon ihop i en hög och svimmade... eller nä, det gjorde hon naturligtvis inte alls, det. Hon försökte rulla sej, men det gick lika dåligt som vanligt. Alltså inte alls. Men hon slickade i sej lite snö iallafall, ni ser tungan här om ni tittar efter ordentligt.

Och så sprang hon. Och sprang igen och ännu mer. Runt, runt och överallt. Mellan härbren och uthus och ut på lägdorna. Hon hade KUL!

 Sista dagsljuset. Vackert. Vacker hund också.

En bild på något som inte är Tosca. Jojomensan. Det händer att jag tar såna bilder också. Sällan, men någon gång ändå.

Liten lila tass, gummitutan i Toscas storlek har den färgen. Satt fast riktigt, riktigt bra fastän Tosca for fram som en galning.

Jag slog ner rumpan på en av alla tallrötterna, bara för att njuta av att vi är här, vädret är bra, vi inte setts sen igår... ja, bara njuta alltså. Tosca kom genast och backade in mellan knäna och där satt vi en stund. Lyssnade på ett tåg som tutade när det for förbi på andra sidan sjön. Kliade lite i pälsen... mys på hög nivå, helt enkelt. Livskvalitet.

 Fina Rufs-Fian.

Kommentarer

  1. DET - är livskvalitet! Så mysigt så att det nästan känns genomm dataskärmen...

    Härligt att den busnödiga fick springa av sig - och fantastiskt att hon varit så lugn trots koppelpromenader.

    Även bilden utan Tosca är jättefin!

    Njut nu vidare - eller ni har kanske åkt tillbaka till stan? Nå, där kan man oxå njutmysa.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, vi åkte ju inte tillbaka till "stan". Vet du... vi bor ju inte direkt i stan hemma heller *S*
      Hon är så otroligt anpassningsbar, den här fröken. Får hon springa gör hon det, får hon inte så rättar hon genast in sej i ledet och går så trevligt i koppel istället. En liten pärla (såklart).

      Underbart var det, de här sista två dagarna och fastän det var som det var försökte jag ladda lite energi ur det ändå. Tror att det gick rätt bra, kändes bara bra när vi åkte därifrån. Men sen kom ju lite tårar efteråt, det gjorde det.

      Radera

Skicka en kommentar