Text kommer

Jadå, det kommer text här så småningom. Men tills dess får ni gissa själva vad vi sysslade med under dagen *ler* Det är en sån där jobbig jobbperiod med tre dygn på släng och bara lite korta ledigheter emellan....

Bilden här ovan är från klubben. Jag skulle dit med en grej, bara lämna den, men passade på att träna lite följsamhet och några rallymoment när jag ändå var där. Det uppskattades av Tosca. Ett av momenten är att hon ska gå och ställa sej framför mej och sedan följa mej när jag tar ett, två, tre steg bakåt. Då ska hon stå, sitta och ligga i den ordningen. Hon blir lite ivrig och kommer lite för nära, så när hon lade sej ner hade hon båda framtassarna på mina fötter. Det blir det såklart avdrag för, men hon var så gullig att jag ändå ville ta en bild (ja, jag vet... jag är inte så särskilt seriös, man ska väl korrigera alla fel de gör, eller??? Inte jag... vi löser det nån annan gång). Men hur som helst, när jag stack ner handen i fickan för att ta fram telefonen, som var det enda jag hade att fota med, skuttade Tosca upp och tänkte att det var leksak på gång. När jag lade om henne blev det så här prydligt, inga tassar alls på mina fötter.

Fortsatte ner till Klampen, eftersom alla vägar runt klubben är sönderkörda av skogsmaskiner. En helt underbar höstdag, men det var det fler som hade kommit på. Kryllade av folk, hundar, barnvagnar och till och med folk med rollator(!). Koppel På, alltså.

"Upp" sa jag till Tosca, som tänkte att stubben var en pall och började traska runt med bakbenen, när hon väl hade placerat framtassarna uppepå. Tog en liten stund att förklara vad jag menade. Sötis!

Spanar efter folk.

Medan jag beundrade utsikten, sittande på en liten bräda vid en improviserad grillplats...

... hittade Tosca givetvis en pinne, som skulle tuggas i flisor.

Hösten är definitivt här.

Vackert, men lite vemodigt.

Det regnade massor på natten, men dagen blev helt strålande.

Jag behövde ringa ett samtal och då tyckte Tosca att det var en utmärkt plats att vänta på... uppe på bordet! Lite knasig, eller? Näää...

Någon har inte tagit ner flaggan nu igen. Men det är ju vackert med den blå himlen, de gula björklöven och den matchande flaggan.

Klampen i mitt hjärta...

... tillsammans med den här kompisen!

Woooops! Det kommer någon!

Det är Räkmackans Dag, har jag läst. En helt ny tradition, som jag aldrig hört talas om förut, men jag anammar den direkt. Räkmackor är gott! Kruxet var bara att jag var tvungen att baka ett gäng thekakor, så jag skulle få något att bygga de där mackorna på. Och skala alla räkorna, som jag tagit fram ur frysen och tinat...

... men resultatet blev suveränt! Världens godaste kvällsfika.