Roligt och sorgligt

Dagen började på ett roligt sätt, fick meddelande om en ny vinst på FB. Denna gång är det ett paraply som jag föräras med, något som behövts de senaste dagarna här i sundsvallstrakten. Fy tusan! vad det har regnat och stormat! Bilden har jag snott från tävlingssidan. Senare på dagen vann jag en pocketbok och två biobiljetter också. Helt galet, vilken tur jag har!

Tosca tycker också att HON har tur! För nu börjar slaktsäsongen i våra skogar och detta är höstens första älgbensfynd av den färskare sorten. Suck. Det blev Koppel På, för jag orkade inte diskutera allt hon kunde tänkas hitta.

När vi kom hem från skogen tränade vi lite rally. Sändande till kon är ett av momenten i mästarklass. Tillika ett av de moment som Tosca har svårast att förstå. Igår kändes det lite som om hon började fatta vad det är jag vill, alltså att hon ska springa fram och ställa sej vid konen. Hur svårt kan det vara? Jo, jättesvårt! Ibland misströstar jag lite och tänker att jag nog aldrig kommer att lyckas förklara vad jag vill... men jo, det är klart att polletten kommer att trilla ner. Nån gång.

Dagens sorgligaste. Åkte ut till klubben på kvällskvisten. Skulle hämta igen några grejor efter söndagens tävling och gå en sväng i skogen. Men nej... det gick helt enkelt inte. ALLT är förstört. Skogen är skövlad, vägarna sönderkörda.

Uppe på berget här skymtar en grävmaskin.

Detta är en före detta liten gräsbevuxen stig. Alltså, jag gråter. Våra fina, fina promenadvägar runt vår fina, fina klubb... det är inte bara sorgligt, det är bedrövligt.

Och det här var en "väg", men även den var helt gräsbevuxen och man skymtade bara hjulspåren. Runtomkring var det skog... uppe till vänster låg en gång i tiden vår tävlingssökruta för lägre och högre klass. Nu finns precis ingenting kvar och det ska byggas sommarstugor. HUR kunde det bli såhär??? Jag vill inte.