Mat och stök

I morse levererades Toscas smakprovs-säck av Bozita. Vi vann ju en månads deltagande i deras "Smak-panel". Tosca var tämligen ointresserad av säcken, trots att jag öppnade den. Hade tänkt ta en spännande bild där hon stod med huvudet ner i säcken och bara viiiiiille ha maten, men så blev det nu inte.

Men, sen blandade jag hälften/hälften av hennes vanliga färskfoder och detta torrfoder från Bozita och serverade det i köket, sådär som vanliga hundar brukar äta... Tosca är ju ingen vanlig hund och därför brukar hon äta sin frukost med sked, ödmjukt matad av en matte eller en husse....

Och se och häpna! Efter viss tvekan klev hon fram till skålen, stoppade ner huvudet och började knapra i sej torrfoderkulorna! Jojomensan. Alltihop slank ner och hon verkade rätt nöjd.

Nu ikväll har hon ätit en likadan portion utan prut. Nyhetens behag eller gillar hon det här? Återstår att se. Det återstår också att se hur magen sköter sej på torrfoder. Den har funkat helt perfekt på färskt dito. Spännande! 

Fram tills Tosca HD-röntgades, precis 1 år gammal, åt hon torrfoder på uppfödarens inrådan. 

Hon åt i och för sej, men hon bajsade så kletigt och kladdigt att det väldigt ofta fastnade bak i pälsen i rumpan. Det blev alltså upprepade rumptvättar varje vecka, till både mattens och hundens förtret. Detta har vi helt sluppit med färskfoder och av den anledningen (och för att jag helt enkelt också tror att färsk mat är bättre än processat torrfoder) vill jag egentligen helst att hon ska äta färskt. Men hon VILL ju inte äta, så kan vi hitta ett annat foder som hon tycker om att äta, så kanske jag ändå är beredd att tänka om. Kanske.

Vår granne var på väg till sin brevlåda när Tosca och jag gick ut i skogen på morgonprommis. Tosca hängde i min högra jackärm, morrade vansinnigt samtidigt som hon höll fast mej med båda frambenen runt mitt ben/höft. Jag skojade och pratade med henne och vi skuttade fram längs vägen. Inte såg jag någon granne då... inte förrän vi var ganska nära varandra och hon, grannen, sa "god morgon". Då tittade jag upp, hälsade och möttes av en rätt skräckslagen blick från denna kvinna, iklädd färggrann morgonrock. Hon måste ha trott att Tosca var livsfarlig på riktigt? Fast det gör inget, hon kan säga det till vår hundrädda granne också... hon som meddelade mej att Tosca är ett "monster!!!" när hon bara var precis åtta veckor gammal... jisses.

Japp. Det är lätt att sprida konstigheter. Tosca, som är världens snällaste snälla hund. Men det är inte alla som förstår det.

Regn och regn. Och Pinnar.

På morgonen kom alltså en fodersäck med lastbilsleverans. Senare på dagen kom PostNord med ett brev till "Cornelia och Tosca Enroth". Det var Doggy som skickade ett litet, men väldigt trevligt, tröstpris från en tävling här på FB. En tävling som jag, och Tosca, alltså INTE vann... 

TACK till Doggy för en väldigt fin och uppskattad gest!

 En godispåse!

På eftermiddagen var vi till sjukhuset, där hussen gjorde en sorts efter-stroke-kontroll. Det hände mycket på vägen dit, där och så, men det hoppar jag över här. På hemvägen stannade vi till vid Fläsian och Tosca var fortsatt helgalen, som hon varit mest hela dagen. Hon är glad och tokig, vill bara busa (eller träna!), bitas och morra åt mej. Helt underbar är hon! Här på stranden lät jag henne springa lös en stund, det var inte så länge men hon gjorde av med en hel del överskottsenergi. Busade med en upphittad PET-flaska, som krasade härligt mellan tänderna. Sen hittade hon en kotte och de är ju alltid lika kul att kasta omkring. Det regnade och jag hade bara mobilen, så några kul actionbilder blev det tyvärr inte. Ni får tänka er den galna briarden, helt enkelt.

Imorgon ska hussen på återbesök med sin tå och jag ska på jobbet. Dock inte riktigt samtidigt, bra det. Sen tjorvar det till sej med service på bilen medan jag är på jobbet, men allt kommer väl att ordna sej.