Lomtjärn och Mellansjö

Halvvägs till Mellansjö ligger rastplatsen vid Lomtjärn. Den är inte så märkvärdig, mer än att det är väldigt vackert där. Tosca fick komma ut och sträcka lite på benen och kissa en skvätt. Själv behövde jag också det, båda delarna, efter att ha glömt att gå på toa efter mötet på jobbet. Nåja. Jag fick väl hålla mej då! *S*

 Lomtjärn utan Tosca.

 Lomtjärn med Tosca. Gillar hennes attityd och lite dryga uppsyn på den här bilden!

 Den här pinnen låg under vattnet. Med vattendroppar på. Under vattnet... Konstigt.

 Väl framme i Mellansjö ville min höstfärgade hund plaska lite, såklart.

Och så ville hon springa.

Hon ville bita mej också. Och skälla på mej, det är det hon sysslar med på den här bilden. Älskade tokstolle!

 Springa mer.

Denna fantastiska udde. Hur många miljoner såna här bilder har jag tagit? Många. Men den är fascinerande här, naturen.

Här dog en älg en gång för flera, flera år sedan. Marken är fortfarande död, nästan. Lite, lite grönt har börjat spira. Tosca behöver gräva en grop, så då gör hon det.

 - Blev bra, sa Tosca. Passar precis till mina fötter!

 Finns det något roligare än att springa?! Fort ska det gå!

Och så måste man ha tungan rätt i mun!

Sen... ja, sen... vill jag inte berätta. Men efter det gick vi ut och tog in en massa ved och när det var klart tränade Tosca och jag lite fritt följ på både höger och vänster sida hemma på gräsmattan. Tjosan! Vad kul det var! Måste komma ihåg hur förtjust hon är i arbetshandskar. Aldrig går det så bra som när jag har en sådan i beredskap som belöning.

Nu är det kväll i mysiga Mellansjö. Varmt i huset, några tända ljus här och där. Hösten är en fin tid, fast för kort. Ska dock passa på att njuta lite extra nu, tror jag. Mys, mys.