Alfred knäcker koden

Både igår och idag har vi spelat tärning, räknat poäng och samtidigt(!) läst och skrivit. Alfred är såååå på väg att knäcka läskoden och skriver så gott han kan också. Väldigt intresserad och vill mycket.

Igår kom han tyvärr sist på tärningsspelet. Det gjorde inte så särskilt mycket, men så kom han på att farfar hade ju inte ens varit med. Genast tog han ett papper, präntade mödosamt S-T-U-R-E. Och när det var klart skrev han en stoooor, rejäl nolla på pappret också. Alltså, farfar fick noll poäng och kom därmed sist och resultatlistan var redigerad till Alfreds fördel. Man får inte vara dum... *ler*

Så blev det en finfin förmiddagspromenad med två glada flickor. Jag tycker ju på något sätt att jag har en lugn och sansad briard, som inte gör så mycket väsen av sej. Pigg och glad, javisst, men inte överenergisk på något sätt.

Fast... när jag ser henne tillsammans med Vida, så inser jag att energinivån ändå skiljer sej. Tosca håller igång 110% heeeeela tiden, medan Vida tar det lite lugnare, om hon får. Det får hon ju nu inte, för Tosca är på henne och vill busa, busa och springa. Mer och mer och mer..!!

 Pinnar - hurra!

 Springa - hurra!

Tosca har en pinne - hurra!
OCH, Vida springer efter också - jättemycket hurra!!!

Kolla in den underbara, sköna stilen som Tosca har här. Det lyser om henne av glädje, att det är HON som har pinnen och att Vida bemödar sej att springa efter och försöka ta den. Ha! Vad lattjolajban!!!

Ganska trist väg, det här, men den tar slut vid en vändplats och därmed tror vi att vi inte ska behöva möta några fyrhjulingar *S* och det gör vi inte heller. Hundarna kan härja fritt hela tiden, så skönt för dem. Och oss.

Klockan 13 öppnade tippen och strax innan var vi där och körde in genom de redan öppna grindarna. Kl 13:10 hade vi lastat av två knökfulla släpvagnar och var på väg tillbaka till Mellansjö igen. Det var jädrans så bra jobbat, tycker jag. Man spar massor med tid genom att sortera och lasta bra. Då går det undan när man väl är där.

Sen åkte vi tillbaka till Mellansjö, lastade raskt på ett lass till och så tillbaka till tippen... puh! För de stängde redan kl 15:30 och vi har 4-5 mil enkel resa... Men jodå, vi hann! Superbra!

Tillbaka till Mellansjö återigen och där hade Vickan fixat med grillen och korven var klar och det var bara att sätta sej och äta. Så gott och trevligt.

Vi lastade sen ytterligare ett släpvagnslass med grejor som ska hem och familjen Vickan gjorde sammaledes. Det blir bra, det här.

 Fantastiska, fina Mellansjö. Ett litet paradis på jorden. Rofyllt, tyst och alldeles underbart.