Mellansjö

När jag ska hinna, och orka, "blogga ikapp", ja det vete tusan. Jag har en hel del att berätta från resan hem torsdag/fredag och en drös med bilder också. Men så har jag jobbat ett dygn (lördag/söndag) och nu är vi i Mellansjö för att klippa gräs och titta till.

Efter gräsklippningen begav Tosca och jag oss ut för att gå en skogsväg, som är rätt lång. Det var planen iallafall. När vi kom fram till vägens början såg jag till min förfäran att man höll på att lägga sten på den. Stora, vassa äckliga stenar. Tydligen har man bestämt sej för att avverka eller nåt längre upp? Lastbilar med släp fyllda med sten och grus gick i skytteltrafik fram och tillbaka mellan grusgropen vid badplatsen och vägen. Suck. Det var ju bara att lägga ner de där planerna och tänka om. Inte en chans att använda den där vägen till nån hundpromenad innan snön har lagt sej igen.

 Så vi tog oss en titt efter lingon och det kan jag ju bara säga... att har man ambitioner att plocka lingon så är det i Mellansjö man ska göra det, för det är här de finns! Plockade ett drygt kilo i en bajspåse (ny och oanvänd, naturligtvis) medan Tosca roade sej på egen tass.

 Det fanns ju Pinnar, till hennes stora lycka.

 Det fanns JÄTTESTORA "pinnar" också. Den här kämpade hon med en god stund *ha ha ha*

Den här "pinnen" var jättelång och satt fast i marken fortfarande. Det tyckte inte Tosca att den skulle göra, så hon slet och drog och hjälpte till med ena framtassen också. Till sist fick hon ge upp, ändå.

Men den här lilla pinnen kunde hon få med sej och låg nöjd och tuggade på en stund. Hon såg sej också omkring litegrann OCH kom som ett skott när jag visslade. Duuuuuuktiga Tosca!

 På hemvägen gick vi förbi Sågen.

 Ja, alltså. Jag gick iallafall. Tosca rörde sej stundtals lite fortare än så.

 Mossa i blom.

 Det rasar... dasset lutar bara lite men uthuset bakom är det inte mycket med längre.

Men detta stengärde, när kan det vara "tillverkat" månntro? För längesen, gissar jag. Stenarna ligger perfekt travade i varandra, mot varandra och den ser ut att kunna stå här i hundra år till, minst. Skickligt arbete!

Tosca skuttade upp och ställde sej för att spana lite och jag snabbade mej på med kameran. Himla väldigt jättefin är vad hon är!