Ja, jag säger då det

Det är vackert på hemmaplan också. Tosca och jag tar en sedvanlig Klampenpromenad innan det är dags att åka till ett möte med jobbet. Ett fyratimmarsmöte, som blev bestämt på APT i förra veckan, då när jag var i Norge.

Så dumt och onödigt med möte mitt i veckan och dessutom en dag som denna... sol och vindstilla, blå himmel och... ja, ni ser ju själva på bilden!

 Min Guld-Hund.

När vi gick hem såg det ut såhär. Spegelblankt.

Jag hade inga större förhoppningar på mötet och det blev tyvärr ännu värre och sämre än jag trodde. Efter mötet hämtade Sture mej och vi åkte ut till Birsta och gjorde en rad ärenden. Skönt att ha dem avklarade på en och samma gång. Det var bara det att jag kom på ett som jag hade glömt... när vi kommit HEM! Tusan. Bara att åka tillbaka igen. Så trist. Bläh. Men nu är allt gjort som skulle göras. Och jag är dödstrött och vill bara gå och lägga mej, så då gör jag det. Godnatt.