På morgonprommisen mötte vi Selma med människa. Selma har hunnit bli 14½ år nu och långt innan vi kommer fram till varandra lägger hon upp raggen. Tosca gör precis tvärtom, hon börjar vifta hej vilt på svansen, skuttar lite, gör en och annan lekinvit och "morrskäller" lite för att visa hur glad och lycklig hon är för att just Selma kommer där och visst vill hon väl LEKA??!!
Det ville Selma inte. Inte idag heller. Liksom alla andra dagar INTE... *S*
När Tosca mer eller mindre vänt ut och in på sej själv gav hon upp, backade ner i diket och låg där och tuggade gräs istället. Medan jag fick en otäck historia berättad för mej, om en böld i Selmas ansikte... en böld som till sist sprack både in i munnen och ut på kinden, men som nu behandlas med penicillin och det ser ut att "gå till sej" igen. Hu.
Tävlingen hölls här på två parallella banor och på den närmaste pågick ombyggnad inför mästarklassen, därför finns inga skyltar där.
Så här klurig bana blev vi presenterade för. Fick den inte på papper, men fotade av den med mobilen och memorerade så gott jag kunde. Start med hunden på höger sida kändes rätt bra, då blev det backa på höger sida direkt efter hindret och Tosca backar lite mindre dåligt på höger sida än på vänster... Nu blev inte backandet nån hit ändå, men vi tog oss igenom banan på ett rätt okej sätt och jag kände mej rätt nöjd när vi klev av. Koncentrationen och kontakten kunde bitvis varit bättre och jag klantade mej rejält på ett av sidbytena, men i det stora hela funkade det.
Klassens enda kvalificerande resultat och vinst!!!
Foto: Maria Larsson
Vilken liten stjärna jag har i snöret!!! Och trevlig är hon också. Många klappar och pratar och tycker att hon är så go och fin. Och det är hon ju. Bästa Tosca.
Jättejätteavancerat GRATTIS!
SvaraRaderaVilken grej att bara sladda in där som i förbigående nästan, och efter ett litet uppehåll där FFF härjat (Förfärligt Farliga Flygfän) helt enkelt vinna!
Värdefull guldströssel blev det med "folkets" gillande också. Dit hör visserligen inte Selma... haha men är man nästan 15 och har tandböld (låter det som?)har man rätt att rynka på nosen inför en lekinbjudande briard som tror/vet att hon att hon är oemotståndlig.
och det är hon ju nästan precis jämt.
Precis så var det. Min plan har ända sen i höstas (innan vi ens var "klara" med fortsättningsklassen) varit att vi skulle debutera i avancerad klass den 9 juli på Briardklubbens klubbmästerskap. Nu dök den här tävlingen upp, bara åtta mil bort, och då kunde jag inte låta bli att "tjuvdebutera" litegrann. Hade väl inte kunnat drömma om att det skulle gå såhär?!!! Vicken vovve!
RaderaAtt Tosca alltid, alltid gör sån succé bland "folket" är så otroligt härligt. Ingen, nästan, är oberörd när hon skuttar förbi. En tjej, som körde mästarklassen, kom och satte sej vid samma bord som vi efteråt. Hon hade med sej sina två tonåriga(?) barn och pojken hade meddelat sin mamma att "en sån där hund skulle de ha nästa gång!" En Tosca, alltså. Och då hör det till saken att de har uppfödning av tollare... men han ville hellre ha en briard, han *S* Givetvis kom han också och pratade med Tosca, som lika självklart blev hur glad som helst och puttade omkull honom där han satt på huk...
Att Selma är en gnutta svårflirtad hör väl liksom till, bara...
Ojojoj! STORT GRATTIS igen! Ni är oslagbara tillsammans!
SvaraRaderaSelma håller kanske inte med...
Selma är föga imponerad av Tosca. Hon kan nog egentligen inte hitta någonting alls som är bra med just Tosca... *S* Utom möjligen att hon slutar göra lekinviter efter en stund *ler*
RaderaTack för grattis! Vilken vovve, va?!