Lördagskul

I Mellansjö sover vi så gott, så förmiddagspromenaden blev rätt sen idag. Det ser ut som om vi är ute på världens autostrada här, men det är en sån där skogsavverkningsväg. Uppe på kullen där borta tar den helt enkelt slut i en stor vändplan för skogsmaskinerna. Det innebär att det är absolut trafikfritt här och kan man önska sej nåt mera?! *S*

Där uppe, på vändplanen, slog jag mej ner på en sten en stund. Vädret var helt underbart och jag njöt i solskenet medan Tosca ihärdigt försökte få fart på mej *ler* Först provade hon med en liten pinne och när jag inte nappade på det så hämtade hon en större. Man kan inte annat än skratta åt henne, hon är så skön!

Här i Hälsingland är det ingen torka, precis. Vattenhål "överallt" och Tosca vill bada i dem alla. Och dricka lite gott vatten, förstås.

På eftermiddagen blev det en tur till Jämtland. Rastade en stund vid Gimån. Där träffade vi på tre fiskegubbar som satt vid ett vindskydd och tänkte grilla lite. I vattnet nedanför, just där jag tänkt vattna Tosca litegrann, hade de lagt ett antal ölflaskor på kylning. Jag sade att "hon dricker bara vatten..." varpå gubbarna skrattade och svarade att "vi hör väl när det pyser".

Sen var det en av dem som undrade om det där var en "sån där bri-ard?", uttalat med ARD som i ard-enner *fniss*. Jo, det var det ju och jag uttryckte min beundran över hans hundkunskaper varpå han fortsatte med att säga att han gillar den rasen och "vilken fin mask hon har". Det var till att briljera! *S*


Tosca var helt överlycklig att någon ville prata och ville de kanske inte leeeeeeeka också?! undrade hon och gjorde flera lekinviter, den tokstollan.

 Lunchmiddag på Jämtkrogen. Lövbit med jämtkrogssmör, Olles favorit. Fast han var inte med, så jag var ju "tvungen" att lägga ut en bild på FB och reta honom lite.

 Så fort vi kom tillbaka till Mellansjö blev det en ny prommis. Denna gång valde vi en annan skogsavverkingsväg med en annan vändplats att sitta och vila fötterna. Tosca kom genast och ville "snacka" lite. Klev upp på en sten och spanade en stund. Sen vände hon sej om och backade upp med baktassarna istället. Hon har koll på kroppen!

 Den här stackaren har inte mycket koll på sin kropp längre...

En bit bort låg huvudet också. Tosca ville väldigt gärna stanna kvar här, så det fick bli Koppel På en liten stund. Annars hade hon väl stannat där och ätit upp alltihop och kommit hem nån annan vecka. Alternativt hade jag fått vänta länge medan hon försökte välja vilken/vilka delar som skulle plockas med hem till hennes älg-byggsats.

 Ett sista litet fotbad med de karaktäristiska, röda hälsingestenarna i bakgrunden.

Kommentarer

  1. Oj, är dom alldeles så där naturligt röda? Har jag aldrig sett i verkligheten!

    Bilden - Toscas blick - när hon står på spången är underbar. Man ser riktigt hur hon frågar "ska vi gå här matte?" Eller poserar "blir det bra såhär?"

    Tur att hon inte drack upp den hundkunniga fiskarens öl ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker också så mycket om den blicken. Hon har väldigt, väldigt vackra ögon (även om jag nu är part i målet, så HAR hon det, på riktigt).

      Ölen lämnade hon så gärna, hon ville så mycket hellre prata med de där gubbarna! Hon älskar folk! *S*

      Radera
  2. Se där, vad härligt med en Gladtosca igen som älskar sina skogar med Fynd, sjöar med Fynd och ibland Stora Skatter på det. Vem vill inte ha sitt eget älgkalvskelett i bädden, liksom...

    Vilken lååååång spååååång!

    Ha, det har hon lärt sig bra nu, att ställa sig rumphögt på stenar!

    Å, är den orangeröda laven typisk för Jämtland! Ja, här finns inte mycket sån. Utan längs rallyvägarna, fast då är den i sprayform! ;)

    PS: vilka roliga gubbfynd ni gjorde! :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. En jättelång spång, men vi gick inte så väldigt långt ändå. Nån annan gång, kanske. Gubbarna var kul!

      Radera
  3. Äh, Hälsingland, var det/Virrevi

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inte så långt från Jämtland, heller.

      Radera

Skicka en kommentar