Glad hund

Tosca kan koppla av, skrev jag igår. Hon kan även "koppla på", som här på klubben. Vi promenerade bara på den lilla vägen förbi appellplanen, den vägen som leder upp till skogen... men det var nyklippt och härligt och Tosca blev såååå springsugen att hon bara måste få rusa av sej en liten stund, tyckte hon. Sötis!

På kvällen var det sista gången på rallylydnadskursen i Matfors. Nu har vi gått igenom alla moment i fortsättnings- och avancerad klass, så nu är vi redo att tävla. Eller??? Nåja, det krävs förstås en del ytterligare träning och det där med att backa är riktigt svårt. Till exempel. Allt det andra kan bli tokigt också, men ibland blir det bra! *S*

Tosca var jätteduktig och jag fick mej en skopa beröm, jag också. Man tyckte att jag var lugn och tydlig och lotsade min hund på ett bra sätt genom banan. Jag sög åt mej som en svamp, för lite självförtroende-boost är väl aldrig fel att få?!

Det som jag känt att vi behöver träna på, det tränade vi på och det gick ganska (riktigt!) bra. Det handlade om att gå rakt emot skyltar och göra riktningsförändringar och så åttans frestelse, som är svår för att den innehåller koner.

Jag fick också en bra insikt om att den startrutin vi har är viktig för oss båda. Det sätter oss i "arbetsläge" och får oss båda lite bättre koncentrerade. Jag ska inte inbilla mej att vi kan leka med pipleksaker i åttan för att sen fortsätta rätt ut i en bana och tro att vi är skärpta då, för det är vi inte. Bra att få veta det *S*

Kul har vi haft och en givande kurs har det varit!

Kommentarer

  1. Nämen, en riktig prestation att kunna va' lugn och tydlig i den situationen! Jag blir nervös bara av att titta på bilden ;-) Förstår inte att du klarar av det... Det ser ju JÄTTESVÅRT ut!

    Springfilmen är underbar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man får "torrgå" (eller banvandra, som det så fint heter) banan flera gånger utan hund först... Och då går jag precis som om jag hade Tosca med mej. Säger sitt och ligg och till och med duktig hund, när det behövs (hela tiden! *S*), visar med gester och gör precis som jag tänker att jag ska göra tillsammans med henne sedan.

      Så går jag in och gör det. Då går det rätt skapligt.

      Och ja, visst är hon härligt glad och lycklig. Men en kompis att springa med skulle ju inte skadat!

      Radera
  2. Häpp! Kommentar "botta, botta" som Kalle säger... :D
    Tosca är hursomhelst så duktig. Jösses! Du med, såklart!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi börjar nog bli ett team, Kakan o jag :)

      Radera

Skicka en kommentar