Fredag och Fortifikationsverket

Sture resonerade i telefon med nån sköterska på sjukhuset, som hävdade i sten att han minsann skulle infinna sej för en ny synfältsundersökning. Han har redan gjort en komplett synundersökning, likadan som den som de gör, som vill skaffa sej körkort (inklusive synfältsundersökning, alltså). Den var helt ua! Men det struntade sköterskan högaktningsfullt i.

Jag slog en signal till Transportstyrelsen, heter de väl... eller Trafikverket... eller Fortifikationsverket... ja, de som "har hand om det" iallafall. Där fick jag prata med en klar och tydlig kvinna som hade 100% koll på läget. Hon meddelade att det inte fanns några som helst restriktioner på min sambo, utan varsågod och kör bil, bara. Ville de ha nåt synintyg, läkarintyg eller annat så skickar de ett brev till den det berör. Man behöver aldrig hålla på och gissa själv, om man ska skicka in nåt till dem eller inte... Hon var som en uppslagsbok, visste allt, kunde allt och inte nog med det. Hon var dessutom till och med trevlig! Jag tog hennes namn, just för den sakens skull. Trevliga myndighetspersoner växer inte på trä'n, precis.

Sture skjutsade oss till skogen idag.


Pallarna som legat här i en hög och som jag suttit på en eller annan gång och vilat fötterna har plötsligt förvandlats till en bro över diket. Tosca noterade det omedelbums och sprang fram och tillbaka över bron nästan innan jag hann blinka. Testad och godkänd, tror jag att hon tyckte.

 Glader med geggiga fötter.

 Pinnar och ännu flera pinnar.

 Man MÅSTE ha pinnar!

Fick plocka en massa rabarber hos goda grannen Gösta i Mellansjö. Jodå, vi har en del rabarber hemma också, men mycket rabarber är aldrig fel.

Idag blev det den här jättegoda pajen.

Och här kommer receptet, utrivet ur nån tidning för många, många år sedan. Jag gillar mandelmassa och den blir verkligen pricken över i i den här pajen. Glass eller grädde rekommenderas till. Vaniljsås blir i mitt tycke för sött.

Klippning av hår och bjudna på middag hos Vickan & Co i Bosvedjan. Här plockar Emil egenodlade rädisor till salladen. TUSEN tack för maten!

Flickorna hade hur skojigt som helst, men några vettiga bilder på det lyckades jag inte få med mobilen, tyvärr. Tosca busade "livet ur" Vida... men oj, så kul de hade!

Kommentarer

  1. Vilka sommarflickor! På sista bilden alltså...

    Så skönt att du numera slipper va' ensam bilförare. Kan ju va' bra om ni ska ge er ut på någon längre tur. Måste va' en lättnad!

    Pajen ser urläcker ut!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alltid bra att vara två. I alla lägen.

      Pajen är verkligen jättegod!

      Radera
  2. Jag och Blogger är inte riktigt överens just nu! Nåja, one more try.
    Härligt med Stures tillåtelse att köra igen och att verkligen existerar vettiga personer 🙏🏼även om det måste krångla på vägen dit. Se nu bara till att upprätthålla din egen återfunna kunskap också. Väldigt praktiskt.

    Toscas högsta önskan är nog att få bli en Prima Pinne i nästa liv! Haha, som hon älskar dem!

    Jaså, bagaren/kocken odlar också och eget smakar ju tusen gånger godare än köpt. Fast kan du inte stanna tiden, den går så fort, så fort...

    Vilket radarpar de är, Tosca och Vida!

    Tack för att du delgav receptet på pajen. Gjorde den förra eller förrförra året men nu sparade jag receptet i bildbanken.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jadå, det blir nog så att vi turas om i fortsättningen. Lite ringrostig känner han sej.

      Och ja igen... dessa Pinnar! *S*

      Emil är en stor-odlare av rang. Vid mormors sommarstuga har han ett växthus med tomater och annat också. Mycket intresserad av sånt som jag inte orkar med alls.

      Tosca och Vida borde träffas mycket oftare, för de har verkligen utbyte av varandra!

      Radera

Skicka en kommentar