Prinsessan Tosca af Tistelvägen ligger och väntar på att jag ska ta skeden i vacker hand och mata i henne frukosten. Att äta själv är inte att tänka på. Nix. Men ger man henne små tuggor på sked så går maten i, om än motvilligt.
Jag ringde till och med veterinären igår. Jag hade plötsligt kommit att tänka på att hon kanske möjligen skulle kunna ha ont i halsen. Men den samlade bilden jag gav gjorde inte veterinären särskilt oroad. Han tyckte inte ens att jag behövde in så att han kunde kika i halsen och ta alla möjliga och omöjliga prover och betala en större summa pengar för det. Nej, jag kunde lugnt avvakta, så skulle det nog ordna sej när eventuell skendräktighet är över och så... Vilken sympatisk veterinär?!!
Mata med sked tyckte han inte heller att jag skulle bry mej om, men nu är det här min enda hund och jag vill att hon äter. Så. Mot alla principer så pjåskar jag på med henne.
... och inte blev väl fossingarna nåt renare heller?! *S*
Haha! Prinsessan.... Härhemma är det inte så. Dug int maten - slipp då! Ankan har "valpar" och är sååå kinkig. Kalle... Jojo,goooood kattmatsdressing skare va'. Dumturk! Slipp då! :D
SvaraRaderaJag har provat det också. "Svält tills du blir hungrig..." men det enda som hände var att
Radera1. efter ett dygn kräktes hon galla och mådde allmänt dåligt. Blev dock inte hungrig.
2. hon blev jättelös i magen och det sista som fanns där rann ut som lös, lös senap ungefär... och fastnade bak i pälsen i rumpan. Ville inte äta ändå.
Ingetdera alternativ känns så bra. Särskilt inte när hon har en mamma som blir lite anorektisk och slutar helt att äta om man inte på något sätt lurar i henne nån tugga då och då...
Nä. Då får jag väl böja mej för prinsesstagen. Och jag har ju bara en enda hund att pjåska med, så det funkar ju.
Det är klart att du ska pjoska! Man gör det oavsett vad andra tycker. Ankans mat tar jag visserligen undan om hon matvägrar men efter ett tag "kommer hon ihåg att hon nog var lite sugen ändå" :) medan Kalle, som nu inte kan rusa mil etter mil eftersom tassen är svårläkt får mycket mindre mängd mat (men stjäl allt han kan komma över.
SvaraRaderaSen glömde jag att skriva att det var så fina bilder och så härligt blött i skogen. Här är som sagt öken. -8 i morse. 10 maj!!!
Åh, vad jag känner för er med trasig tass. Har förra sommaren i färskt minne, då det varken blev badat, cyklat eller promenerat i den utsträckning vi önskade. På grund av den där skadade trampdynan. Det är ett elände!
RaderaBlött är det och jag förstår att du tycker att det är "härligt". Fast det är det inte. Det är geggigt och äckligt *S*
Tänk, att man aldrig är riktigt nöjd?! *S*
Pjoska på du! Klart att prinsessan Lerfot måste ha mat i sig. Och halsont, nej, det tror vi inte på - mest bara en fix idé. Och kanske skendräktighet. Klok veterinär.
SvaraRaderaHär vände det över en natt. Efter att ha tvingats truga i Flisa maten under hela tandömsningsperioden (hon har till och med vägrat gå in i köket) stod hon plötsligt i köket en morgon och beställde frukost :-) Slängde snabbt i sig sin portion + lite av Tinkas. Efter det är aptiten på topp igen!
Nej, jag tror egentligen inte heller på halsont, det var bara en tanke som dök upp och så fick jag sååååå dåligt samvete... tänk om hon är sjuk?! Stackars liten...!
RaderaKänner igen det där med att inte vilja gå in i köket ens. Nej, för då kan man bli pålurad en tallrik mat. Urk. Istället har jag provat att mata henne på andra ställen, utifall att det skulle kännas trevligare för Prinsessan. Det har det inte gjort, precis.
Jag hoppas att det vänder, precis som för Flisa!