Duktiga jag!

Tosca var i vanlig ordning väldigt morgontrött och första prommisen företogs inte förrän långt fram på förmiddagen. Detta trots att jag igår tänkte att jag skulle vara lite mer effektiv, komma ut lite tidigare och få lite mer gjort under dagen. Icke. Damen ville inte *S* Men när vi väl kom iväg var det härligt, såklart. Alla blöthål måste undersökas och drickas lite vatten ur. Gegg-Maja!

Den som inte har briard förstår nog inte hur LITE hur det blir från en sådan. Kanske tror man att det "måste" fällas enorma mängder och fastna överallt. Jag kan bara dementera och säga att så är det inte alls. Och då menar jag inte alls!!!

Men nu har det åkt en golden i bilen under veckan vi varit borta och kära jistandes, så mycket hår hon lämnat efter sej!! Här till höger har jag börjat dammsuga... och man ser ju skillnaden.

Miljoner hundhår som nästlar sej in i tyget och sitter som berg. En foppatoffel är ett utmärkt redskap att få loss dem med, så att man sen kan dammsuga bort dem. När jag ändå var igång dammsög jag hela bilen, torkade av överallt och skurade gummimattorna. Så otroligt nöjd med mej själv *S* Blev väldigt fint och bra. Duktiga jag! *S*

Så lekte vi lite rallyövningar hemma på gräsmattan, som för övrigt börjat växa rätt ordentligt. Skulle behöva ta fram en klippare och snitsa till den lite.

Mellan konerna gick vi lite hur som helst och så busade vi. Massor. Nu jäklar ska koner bli det roligaste stället på hela rallybanan, där man kan förvänta sej vad som helst i form av leksaker, godis och bus... var som helst mellan dessa små förhatliga tingestar. Inte när man tragglat sej igenom allihop utan kanske efter första, efter andra eller nån annanstans. En förväntan ska skapas och tråkkonerna ska få ett annat namn!

På kvällen tog vi den nystädade kärran och åkte bort mot Berga för lite kvällsrastning.

*frust* *fnys* USCH! VAD är det där för läskigt där borta?!

Kolla in svansföringen *S* Något oerhört otäckt hade inträffat längs vägen. Någon hade satt upp en liten vit skylt. Tosca tyckte det var mycket skumt.

 Jahaja. Det var bara våran egen klubb som varit ute och snitslat appellspåren inför helgens tävlingar.

Var ju bara "tvungen" att kolla in ett av dem lite närmare och kunde ju konstatera att ingen spårläggare kommer att gå vilse iallafall. Här är det tätt mellan snitslarna. Och vid den röda pilen till vänster kan man skymta en briardrumpa också.

Och nej, jag ska inte tävla på söndag, så jag var inte ute och rekade eller fuskade eller så. Jag ska faktiskt jobba i helgen.

Tosca fyndade en liten hög med brädor och satte genast igång att plocka med dem. Utmärkt roligt material, sa hon till mej. Jag tog en bild och skickade till hennes uppfödare, för att visa hur knasig hon är. Fick till svar att hon nog skulle bygga sej ett hus?!

Och det är klart, hon ska ju sälja kåken vi bor i. Den minnesgoda läsaren kommer nog ihåg att hon en gång hittade och tog hem en sån där tillsalu-skylt från nån mäklare. Så nu är det kanske dags att bygga sej en ny bostad, så vi har tak över huvudet iallafall.

Tokstollen Tosca!

Och så, i vanlig ordning, måste hon gräva ner nåt fynd hon hittat. Detta sker alltid strax innan vi kommer tillbaka till bilen, innan dess har hon det väl gömt i munnen under skägget. Nån benbit eller (mest troligt här), en bit av en älgklöv. Hon gräver en liten grop, stoppar ner sin skatt och täcker sedan över det hela mycket noggrant. Hon lägger till och med små stenar ovanpå! Och så puttar hon dit mossa och jox. Håller på länge och väl, men det är klart att hon får sköta jobbet och jag låter det ta den tid det tar. Det verkar vara viktigt för fröken!

 Att fota tre rådjur från bilen med mobilen... tja, det blir inte bättre än såhär. Men dessa såg vi på hemvägen. Fina.