Vaccinerad med mera

Stor sensation! Undrar om Tosca läser mina inlägg, för idag klev hon minsann självmant ur bädden och före klockan halv nio hade hon lust att gå ut i trädgården och lukta på lite av varje som hänt under natten! Det händer ju bara aldrig, att hon kliver upp så tidigt alltså. Jag trodde nästan att hon var sjuk på nåt vis, men det var hon inte *S*

Dags att byta till sommarhjulen. Första gången på den här bilen. Jag borde förstås tagit en bild när det var klart också, för vilka konstiga fälgar vi har. "Snygga" tyckte däckbytarkillen vid namn Osman, men jag vet inte jag... Jag lägger ut en bild här en annan dag så får man döma själv. 

Hade lite tid över, så vi käkade lunch på ett ställe där borta i Birsta. På toaletten stod den här skylten på en hylla. Först tyckte jag att den var lite fin, sen kändes det bara makabert och all den goda maten stod mej lite upp i halsen. Men alltså... spola ner kattungar och valpar... det är varken gulligt eller roligt, bara helt igenom osmakligt. Usch.

Hopp och drömmar ska man inte spola ner. Ja, inget av det andra heller, men det blev fel för mej iallafall.

Så var vi in på Vettris och Tosca fick vaccin mot kennelhosta. Jag trodde att hon skulle ha mot parvo också, men tydligen så räcker den vaccinationen lika länge som valpsjuka/HCC nuförtiden. Det gäller att hänga med, vilket jag uppenbarligen inte gjort.

På disken stod en sån där "hotellplinga" och Tosca charmade de två som jobbade där genom att plinga och vara sötast i hela världen. När hon fått sin nos-dos belönades hon med en hel näve gotter. Jag ställde henne på vågen också, 31 kg. Mer ska hon nog inte väga, men veterinären tyckte att hon var precis lagom och jättefin och jättesöt och snäll och ja... ni vet, allt det där som alla tycker om Tosca *S*

Jag blev dock, av olika anledningar, inte särskilt imponerad av den här veterinärkliniken och kommer inte att uppsöka dem i händelse av att hunden skulle råka bli sjuk. Nope. Då vänder jag mej nån annanstans.

Stannade till vid Svartvikskajen för lite rastning igen, på hemvägen. Den här skylten skulle behöva rätas upp litegrann. Och den intill är ju inte så vacker, den heller.

Tosca på kajkanten. Vid pilen ligger Klampen och i verkligheten ser man en hel radda små söta röda båthus, men det orkade inte kameran riktigt med att återge.

En jättearg sankt bernhardshund med vidhängande husse rastade sej samtidigt som vi. Fast de hade såna problem med varandra att hussen fick baxa hunden till bilen och liksom "hänga fast" den där för att den inte skulle ge sej efter Tosca (och äta upp henne??? det lät nästan så). Vad jobbigt att ha en så stor hund som inte är riktigt snäll, tänkte jag (jag sa inget), och spatserade lugnt och nöjt iväg med min vackra lilla pälsvarelse.