Man bör hålla sej sysselsatt dagar som annars lätt skulle kunna förfalla till ett grubblande mörker. Så Tosca och jag var i skogen på förmiddagen.
Det tyckte hon var mysigt!
Myrorna har vaknat...
På kvällen hämtade vi Alfred. Stannade till för lite hundrastning vid Fläsian. Tänkte att Alfred kunde uppskatta stället också, vilket han mycket riktigt gjorde. Kasta pinnar och stenar i vattnet är ju hur roligt som helst. Tosca tyckte att han var superkul och hade jag kunnat ha henne lös hade de kunnat ha hur skojigt som helst tillsammans. Men nu gick ju inte det, såklart. Campingplats, badplats (om än det är alldeles för kallt ännu) och folk och fä lite varstans i närheten omöjliggjorde alla såna tankar.
Men om man inte kastar jättelångt ut, så kan ju Tosca hämta pinnar ändå!
Hon var helgalen, kastade kottar med sej själv, studsade runt i sanden och skällde och busade så långt nu kopplet tillät. Alfred tyckte att hon var läskig och tog sin tillflykt till detta torn *S*
Sen var vi ute på klipporna en stund.
Här var jag lite rädd att Alfred skulle trilla ner.
En ilandfluten stubbe - riktigt kul och intressant!
Sen byggde Alfred en fördämning i bäcken och skulle väl hållit på än, om han bara hade fått. En liten kort hundrastning blev en dryg timmes "underhållning"... mysigt!
Toscas näsa blev en gnutta sandig, fast här hade hon torkat av sej det mesta igen. Så glad att hon finns vid min sida!
Det tyckte hon var mysigt!
Myrorna har vaknat...
... och tibasten blommar vackert. En schäfer kom skällande springande emot oss här i närheten, men bestämde sej för att återvända till sin husse utan att äta upp oss. Så snällt av den *ler*
Men om man inte kastar jättelångt ut, så kan ju Tosca hämta pinnar ändå!
Hon var helgalen, kastade kottar med sej själv, studsade runt i sanden och skällde och busade så långt nu kopplet tillät. Alfred tyckte att hon var läskig och tog sin tillflykt till detta torn *S*
Sen var vi ute på klipporna en stund.
Här var jag lite rädd att Alfred skulle trilla ner.
En ilandfluten stubbe - riktigt kul och intressant!
Sen byggde Alfred en fördämning i bäcken och skulle väl hållit på än, om han bara hade fått. En liten kort hundrastning blev en dryg timmes "underhållning"... mysigt!
Toscas näsa blev en gnutta sandig, fast här hade hon torkat av sej det mesta igen. Så glad att hon finns vid min sida!
Så härligt att dom funkar så bra ihop - Alfred & Tosca. Men det är klart att dom passar för varandra - två supersmarta charmtroll. :-D
SvaraRaderaMjaaa... de gör inte det, egentligen. Tosca är "för mycket" och Alfred lite tillbakadragen, rädd, och tycker att hon är farlig. Men med stöd och övervakning från min sida, så funkar det ändå. Försöker hitta på grejor som är roliga för båda och som kan hjälpa Alfred att tycka att Tosca åtminstone är okej.
RaderaMed lillebror Harry går det däremot helt lysande perfekt. Han skrattar med hela kroppen och gillar Tosca skarpt. Och hon far inte fram som ett jehu och skäller på honom heller *S* Men det är kanske mer min förtjänst än Toscas egen... *ler*
Betvivlar inte ett ögonblick din pedagogiska förmåga. Klart att det kan va' lite skrämmande för en liten kille med en stor och bufflig hundflicka - utom för den lille Lloyden då...
RaderaKommer säkert att gå ännu bättre när Alfred blir lite större och prinsessan liiite lugnare!
Ja, om en sju-åtta år, sådär... *S*
Radera