Skog och kalas

Skogen på förmiddagen, efter att ha kämpat i Tosca frukost. Imorgon blir det ingen frukost alls, vi kan inte hålla på såhär. Får prova att låta henne bli hungrig istället, men har dragit mej lite för det, för jag har fått berättat för mej om hur hennes mamma helt slutar äta och "blir anorektisk" om man inte lurar i henne lite mat varje mål... och dit hän vill jag ju inte komma. Att ha en hund med anorexi, liksom... låter inte lockande alls.

Men hur hon nu än är med maten så är hon ju pigg och glad så fort vi kommer ut. Inne ligger hon mest i sin bädd och är inte speciellt social alls. Emellanåt får hönsmatten för sej att hunden är supersjuk och att nåt är allvarligt fel och jag vet inte allt. Men egentligen tror jag inte det. Hon är bara en helt annorlunda hund, som gör precis som hon själv tycker i alla lägen.

 Dricker vatten gör hon. Ute åtminstone.

Går över den nya bron. Vattnet brusar ordentligt därunder just nu. Snösmältning.

 Bävrarna har kalas överallt. Otroligt vad de kan gnaga!

 Som där borta... snart igenom ett stooooort och tjockt träd.

 Tokstollen springer fort, fort med pinne i munnen...

 ... och utan pinne i munnen...

 ... och lite fortare än kameran ibland. Skymtar längst ut till höger här *S*

 Årets första citronfjäril. Lyckades inte fånga den i flykten.

Hasse har födelsedag idag, så på kvällen var det dags för kalas för andra än bävrar. Självklart är det Emil som bakat hallonmoussetårtorna med chokladbotten och pannacottarand i mitten. Delikata!

Johan spelar ett jättekonstigt spel. Man ska ha den där plastmojängen i munnen, så det inte går att prata normalt, sen ska man läsa en mening på kortet och de man spelar med ska försöka tolka det man säger. Helt sjukt. Dessutom, berättade Hasse, får man ont i munnen i flera dagar efter att ha haft den där grunkan där. Verkar det inte lite mer än lite dumt??

Så var det dags för oss att åka hem. Ingen hund kom och ville följa med... och tacka för det när det var såhär mysigt i sängen tillsammans med Emil!!! *S*

Men Vida, HON ville gärna följa med oss hem! Satt och fjäskade vid ytterdörren och visste inte hur väl hon ville och hur hon skulle bära sej åt för att få mej att sätta kopplet på henne istället. Ja, hon är då den absolut fjäskigaste lilla hund jag känner, det är hon.