Kalas

 Vida med familj kom på födelsedagsfika på kvällen. Present, såklart...

 ... som Vida var mer intresserad av än vad Tosca var. Ovanligt, hon brukar gilla att öppna paket.

 Tjejerna gjorde lite gemensam sak och...

 ... ut trillade dessa fina och goda grejer. Leksaken fanns i andra färger, men en av killarna hade sagt att hon skulle ha en rosa "för hon kommer ju från en rosa kennel!" Och det är sant, åtminstone är "kennelmamman" en väldigt rosa person!

Efter lite glassfika för vovvarna blev det soffhäng med grabbarna och Tosca såg mer än nöjd ut.

Sen fick jag den goda idén att hundarna skulle äta middag tillsammans, så det blev lite konkurrens. Funkade inte ett enda dugg. Vida käkade upp sin mat i raketfart, Tosca tittade på sin och lade sej sen ner på köksmattan och tyckte att det var heeeelt okej om Vida åt upp hennes mat också. En utmärkt idé, tyckte Vida, som fick smaka lite. Tosca gick inte igång ändå.

Men när jag lade maten på ett porslinsfat med blommönster längs kanterna och petade lite på den med en sked, ja då kom hon och tuggade i sej utan större problem. Hon ska krusas lite, den där prinsessan.

Vida ville inte gå hem. Först ställde hon sej bakom mej och låtsades att hon inte syntes, när resten av familjen gick ut genom dörren. Sen följde hon motvilligt med... ända till staketet där hon gömde sej igen(!). Så sprang hon tillbaka till dörren, där Hasse fick hämta henne med koppel.

Bilden och berättelsen har jag fått av Vickan. Själv var jag inne och trugade i Tosca middag under tiden.

Ja, dessa hundar... *ler*