Full fart!

Det varr tidig morgon (åtminstone i Toscas och mina ögon), klockan var bara halv sju när Vida kom och villhövde hälsa på hos oss. Flickorna fick gå direkt ut i trädgården och busa av sej det värsta.

Jag passade på att fota sånt som växer i vår trädgård.

Efter trekvart fick hundarna gå in och ta igen sej ett tag innan jag kunde (vågade) servera dem frukost.

 Sen fick det bli en lugn och sansad "toa-promenad" i koppel. Fina rumpor, det här!

Så småningom blev det äntligen dags för dagens utflykt. Iväg till "Uddarna-skogen", där den där hagen finns. Den som är inhägnad med fårstängsel, men där inga får bor. Perfekt när man har två vilda hundar som behöver springa av sej, men inte springa bort...

Lyckan var fullständig när de hittade detta vattenfyllda dike *ler*

Vackra Vida.

Vida KAN det där med att rulla sej, en konst som Tosca fortfarande inte behärskar. Så hon stod på sidan och tyckte bara att Vida skulle ta och kliva upp, så de kunde springa mera.

Plötsligt stod hon bara där, Vida. På "fel sida" diket. Och fastän de där två inte gjort annat än klafsat omkring i nämnda dike den senaste kvarten eller nåt, så kunde man plötsligt verkligen INTE komma över?!

Hon stod där och trampade länge och väl. Gick lite fram och tillbaka och försökte komma på hur hon skulle bära sej åt. Så bestämde hon sej och tog ett JÄTTEstort skutt tvärs över *S* Knasboll.

Skärpan i bilden ligger på helt fel ställe, men jag tycker så mycket om deras glada, härliga uttryck så den får vara med ändå.

 Lite brottning...

 ... för nu började goldenbenen bli lite trötta och orkade knappt stå upp längre, än mindre springa...

... så då tog vi helt enkelt och traskade de 1½ kilometrarna tillbaka till bilen. Nöjda, lite trötta hundar på slakt koppel och en precis lika nöjd tvåbening bakom i snöret. Kan knappt bli bättre?!

När vi kom hem från skogen såg jag knappt röken av några hundar på ett par timmar, så jag kunde ägna mej åt matlagning och brödbak. Finemang.