Väder och sånt

 Grå himmel, som släppte ifrån sej snöblask och vatten i rätt stora mängder. O-mysigt.

 Snön lade sej. På hunden.

Lite, lite sprang hon idag, men då hann jag inte få upp kameran ur fickan. Tältet här bakom tillhör byggfirman som ska bygga sommarstugor på berget ovanför brukshundklubben. Det, tältet, har stått där länge nu och aktiviteten på berget varierar. Just nu är det lugnt och inte så mycket som en husgrund har de fått till ännu. Bra. Ju längre det dröjer desto bättre.

Jag tog fram ett agilityhinder och övade lite idag också. Gick precis hur bra som helst, även om hon rör sej litegrann som i sirap. Men inga tendenser att springa vid sidan om eller krypa under. Jättebra.

Bra är det också att ha "målbilder", har jag hört, så jag bad Tosca ställa sej överst på prispallen. Jojomensan, det är där hon hör hemma *S*

Sen åkte vi hem. På tal om "hemma", alltså. Och när vi parkerat hemma på gården och skulle ta ut hunden ur bilen, ja då kom jag på att jag lagt kopplet snyggt och prydligt på en av stenarna vid parkeringen här på klubben. Skulle bara hoppträna lite, ju. Där låg det kvar, kopplet. Bara att åka ut och hämta det. Suck.

Till Kvissle, där hussen skulle till tandläkaren för sista gången... och vi promenerade lite mer. Dessa frusna änder stod på varsitt ben på ett litet isflak i Ljungan. Tyckte lite synd om dem. Kallt och ruggigt.

Så blev det lunch på Curryhouse, där de blir lika glada varje gång vi kommer. Vet inte vad jag gjort för gott för att få ett sånt mottagande. Idag kom de flera gånger och frågade om det smakade bra (det gjorde det), om vi ville ha lite extra ris (det ville vi), om vi önskade kaffe och kaka på maten (bara att ta för sej). Och som extra slutkläm kom ägaren själv och ville bjuda på glass till efterrätt?!!! Alltså... vi käkade bara vanlig lunch... *S* Najs.

Proppmätt åkte vi sen till min frissa, som turligt nog hade tid att klippa mej lite. Det behövdes. Attans, vad kort hår växer fort!

När vi sedan kom hem ville Tosca INTE kliva ur bilen nåt mer. Det är ju inte direkt ovanligt men nu efter löpet är hon ännu mer ovillig till det mesta känns det som. Ingen frukost åt hon i morse. Hon ville alls icke vakna och ännu mindre kliva upp. Äta var uteslutet. Så jag lade tillbaka maten i en burk och ställde den i kylskåpet igen. Nån måtta på trugandet får det ju vara.

Kolla in lilla vit-ögat här! Neeeeeeeeej! Jag vill iiiiiiiiiiiiiinte kliva ur bilen!!!