Skit, mat och en egen hage

Dags för ett nytt besök hos vårdcentralen, för hussens del, så återigen blev det en promenad i Kvissle på förmiddagen. Gick där och tänkte på hur fint de faktiskt bor, de som bor där. Hela samhället ligger längs Ljungan och där finns det bänkar utställda, så man kan sitta och prata och titta på vattnet och så... massor med hundlatrintunnor finns det också. MEN, det är ta mej tusan INGEN som använder dem? Eller, det ligger iallafall hundratusen miljoner bajshögar överallt. Fruktansvärt äckligt. Folk är bra dumma.

Efter vårdcentralsbesöket åkte vi och handlade och på hemvägen gick Tosca och jag en prommis längs Ljungan igen, fast mer åt Svartvikshållet den här gången. SEXTON svanar simmade omkring där i vattnet. WOW! Hade jag nån kamera? Nääää. Bara mobilen. Och att fota svanar på långt avstånd med mobilen... hur blir det när vädret är grått och trist. Tja, inget vidare. Så jag skojade lite med bilden och gjorde himlen lila och vattnet blått. Såklart att det inte såg ut sådär på riktigt. Men svanarna var där!

 Dagens mat. Fläskrullader med katrinplommon i, kokt potatis och sås. Jättegott.

Den här grinden har jag fotograferat ett flertal gånger. Innanför finns en stor hage, inhägnad med fårstängsel. Mitt i hagen ligger en liten stuga och ett par uthus och dessa i sin tur är inhägnade med en fin gärdesgård.

Jag har aldrig sett några djur här och inga människor heller, för den delen. Det går dock en del fotspår fram och tillbaka här. Om det är husägarna eller vanliga flanörer vet jag inte.

Nåja, jag har funderat på den här hagen. Hillevi har ju en Håga-hage, där allsköns hundägare träffas för att låta sina hundar rasa av sej och umgås med varandra. Är en gnutta avundsjuk på det där. Och nu när vi är inne i månaden mars och "koppeltvång" gäller, så skulle det vara härligt med en Hund-Hage... Tosca är inte världsmästare på inkallning, tyvärr.

Så. Idag bestämde jag mej helt sonika för att man (dvs jag) får låna den här hagen och låta hunden springa lite... vi gör ju igen åverkan, stänger grinden ordentligt efter oss och lämnar inget hundbajs kvar heller (det är så långt hit att allt sånt där är avklarat redan när man kommer fram till grinden).

 Här bakom Tosca ser man staketet. Och kolla in barmarken under de jättestora granarna. Hurra!

Rakt igenom hagen och ut på andra sidan... där finns också en grind.

Tosca råkade hamna innanför den där gärdesgården, jag fick visa henne hur hon skulle komma ut, för det begrep hon inte själv. Knasboll.

Till sist fick Slöhögen Tosca lite fart på benen också. Det var nästan slut på dagsljus och lillkameran, som fått slinka med i fickan, hade uppenbara problem med (avsaknaden av) ljuset och färgerna. Det ÄR samma hund även om färgen på henne varierar väldigt.