Koppeltvång

Det är ju en evig debatt om huruvida "koppeltvång" verkligen ÄR koppeltvång eller "bara" en regel om att hålla hunden under total uppsikt och förhindra den att löpa efter vilt. Här har Tosca iallafall koppel på sej och sitter vid "Bäverbäcken" och är vacker.

Vi hade nyss mött de här arga och otrevliga hundarna och deras människa, som envisas med att ha noll koll på sina djur.

Tosca var också lös, men hon är lätt att läsa och långt innan vi mötte de här hundarna visste jag att något var på gång. Jag bad henne stanna, vilket hon gjorde, och så gick jag dit och kopplade henne. Då kom de här två rusande, vilt skällande. Den ena kom ända fram till Tosca, visade tänderna och morrade åt henne. Riktigt otrevligt, faktiskt.

Så småningom kom deras människa också. Jag gick stigen framåt, hejade på människan som febrilt försökte få kontakt med sina skällande hundar. Det gick inte så värst bra. Jag gick vidare, med de två svarta hoppandes och farandes runt mej. Tosca fick lite godis och en massa beröm. Duktig var hon.

Efter alldeles för lång tid "släppte" de svarta Tosca och bestämde sej för att de nog iallafall skulle gå med sin egen människa. Det är rätt obehagligt och möter vi dem någon fler gång ska jag fråga om hon, människan, funderat på att kanske möjligen använda koppel. Det vore trevligt.

Trevligt var det med bitvis barmark. Vilken njutning att kunna "bara gå", utan att plumsa eller halka. Tosca... jodå... hon var lös igen, hon. Skäms på mej, eller nåt.

Strax visade hon igen att något var på gång, jag kopplade upp henne igen och efter nästa krök såg vi den här fyrhjulingen samt en motorsåg.

Och på andra sidan stigen, långt borta, gick farbrorn som vi träffat här en gång tidigare. Han vinkade glatt åt oss och jag kände mej sååååå ordentlig, som hade min hund i koppel och undrade i mitt stilla sinne hur de svarta betedde sej här för bara en liten stund sedan? Kanske är de inte arga på människor, utan bara på hundar?

Jag blir inte arg om det kommer en lös hund springande. Det kan hända vem som helst, att man råkar tappa kontrollen. Och visst måste hundar få springa lösa emellanåt. MEN, och då menar jag verkligen MEN!!! Man måste välja sina ställen, så man inte ställer till med något. Och har man en hund som är ilsken och kan vara obehaglig för andra djur och människor, ja då kan man faktiskt inte släppa den lös i skogen där man riskerar att träffa på just såna. Skulle nu detta ändå inträffa... då får man ta mej tusan be om ursäkt och se till att det inte upprepas. Inte fortsätta att ha sina hundar lösa "precis hur som helst" utan kontroll.

Jag har inte hundra koll på Tosca heller, nej. Men jag väljer ställen. Och jag är väldigt, väldigt uppmärksam på vad hon gör och hur det ser ut runtomkring oss, för att kunna förebygga och förhindra att det händer olyckliga saker. Jag kopplar henne vid minsta misstanke om att något skulle kunna få henne att dra iväg och så vidare och så vidare... jag är inte felfri, men jag har åtminstone en hund som är snäll.

När vi passerade den här rejäla stubben fick jag för mej att Tosca skulle kliva upp där och sätta sej för att posera lite. Kunde hon väl tänka sej, sa hon... men tittade bort.

Efter lite övertalning tittade hon på mej, sötnöten.

Hemma stod degen på jäsning medan Tosca och jag var i skogen. Skållade havregryn samt råriven potatis ger suverän saftighet till de här bröden, som är klippta med sax. Enkelt, snabbt och lättsamt!