Debut

En och annan gång undrar jag ju om jag är helt riktigt funtad? Kliva upp kvart i fyra (och eftersom det hade blivit sommartid så var det egentligen kvart i tre) för att sätta sej i bilen, åka nästan 20 mil för att ranta runt en sån här bana. Det tar kanske tre minuter, eller nåt...

Men jodå, det var precis det som stod på söndagens schema.

En skojig bana, för övrigt, med mycket svängar och kringelikrokar. Dock utan ETT enda frontmoment, som jag och Tosca övat så mycket på! Men det gör inget, det kommer säkert nästa gång vi ger oss ut på tävlingsbanorna. Hindret blev ett agilityhinder och det gladde mej, eftersom vi tränat flitigt på det också.

Tävlingen hölls i ett växthus. Vi var här förra året tillsammans med Vida och hennes familj. Då var det goldenutställning (och inoff för andra raser, Tosca blev BIR fastän domaren inte gillade henne så värst - konstig typ). Då, förra året, var det väldigt blött och kladdigt på "golvet" och inte var det väl så rent i år heller, men inte lika lerigt iallafall.

På den bortre banan körde man en mästarklass där allra bästa Ann med sin Ada tog sitt andra cert. Nu fattas de "bara" ett till championaten. De är så himla otroligt duktiga!!!

Men duktig, det var minsann Tosca också! Här sitter hon och ser lite mallig ut i blåsten. Rosetten fladdrar i vinden och 4 kg hundmat fick vi med oss hem också.

Protokollet visar att vi tappade kontakten vid "Åttan", så pass att vi fick tre poängs avdrag där. I övrigt skötte vi oss perfekt. Jisses. Jag är överväldigad. 97 av 100 möjliga poäng i debuten i fortsättningsklassen... det känns lite overkligt. Och omdömet är ju riktigt härligt! Särskilt eftersom domaren vid banvandringen hade tryckt på att hon verkligen ville se en tempoändring vid språngmarschen. Sen skulle vi göra två 270-graders-svängar i denna språngmarsch också, inte helt enkelt med en så pass stor vovve som Tosca. Så... det där är en karamell att suga på!

I denna och följande klasser är det lös hund som gäller, så jag är faktiskt jätteglad att hon inte bestämde sej för att skutta iväg till domaren, som stod där precis nära "Åttan". Tosca gillar ju folk och vill gärna hälsa på dem! *S*

Lite seg tyckte jag ändå att hon kändes. Tror ju att det är löpet som spökar lite i kroppen fortfarande.

Ännu en skrytbild. Jag var med, jag också.

Sen hade vi lite uppdrag i Ö-vik, men hann givetvis med några promenader också. Här var vi nere vid vattnet.

Blått, blått och lite mera blått.

Jisses, så fula hus de bygger i den här sta'n.

Tosca vill bli Spår-hund nu, sa hon.

SOM det blåste!!!

Avslutade med ett besök på O'learys, där vi åt god mat innan vi gled hem de nära 20 milen igen... Vansinne eller inte... döm själv.

Edit: Glömde ju alldeles bort den här bilden i telefonen. Renar(!) på vägen på morgonkvisten. Lite korkade djur, helt utan trafikvett.