En huvudlös briard flyger fram genom skogen *ler*
Fast innan dess hade vi varit hemma hos bästa, goaste Ann och nosat lite. Hon hade gjort i ordning fyra olika behållarsök åt oss hemma i sitt hus och det gick iallafall bättre än det gjorde igår. Jag behöver en spark i baken och lite peppning, känner jag. Och det var precis vad jag fick också. Hon är en helt otrolig människa, den där Ann!!!
I skogen hittade Tosca en trevlig pinne, som hon gärna ville äta upp.
Sen hittade hon en pinne till. Den tog vi med oss hem för att kapa upp till lagom stora spårapporter. För varför ska vi ha tråkiga leksaker i spåret, när pinnar är det bästa som finns?! Nej, just det.
När vi kom hem sa Prinsessan NEJ. NEJ, hon tänkte inte kliva ut ur bilen. Icke. Jag satte på henne kopplet och hon bara lutade sej ännu längre bakåt och sa
NEEEEJ igen. Hon är väl bara för söt?!
Ja, hon är verkligen för söt! Och tur har du som har Pepp-Ann!
SvaraRaderaSåklart att Den Bästa ska ha egenfyndade apporter!
Jag är lyckligt lottad som har den fantastiska Ann. Hon är en på miljonen, helt enkelt.
RaderaÅ du är lyckligt lottad som har Tosca-kakan också... Hon är helt ljuvlig!
SvaraRaderaLycka till med jobbhelgen nu då.
Såklart! Hon är fantastisk. Men hon är nog den märkligaste hund jag någonsin haft. Så mycket "sej själv nog" och svårflirtad som tusan. Bestämmer själv i alla lägen, trygg och säker. Inte alls sådär "lättlurad" som "vanliga" hundar.
RaderaTack för det. Lyckönskningen. Det går nog bra, även om det är en gnutta motigt i starten. Ha en fin helg, ni också!