En sagolik hund... och ett barn

Inofficiell utställning i samarrangemang mellan Västernorrlands Kennelklubb och Timrå Brukshundklubb. Tosca var anmäld och jag hade fixedonat så jag kunde vara ledig från jobbet på eftermiddagen.

Nina Karlsdotter, som är auktoriserad på rasen (briard, alltså.. och en massa andra också.. är hon allrounder månntro? Jag vet inte), dömde. Här ville hon se hur Tosca "använder sina öron" *S* Det kunde jag berättat för henne... att lyssna med, såklart. Och vifta lite charmerande på också, för den delen.

Röra sej kan hon också.

 "Välburen svans som kunde ha tydligare J-krok", skrev domaren, och det har hon alldeles rätt i.

Här har vi den Vackra, som tar igen sej litegrann utanför ringen. Inga problem med att koppla av, helt oavsett miljö och med folk och hundar omkring.

Hederspris och Bäst I Rasen. Och en riktigt fin kritik som avslutas med "Välpresenterad". Roligt! Medan Tosca låg där och vilade sej lite och laddade inför gruppfinalerna kom en kompis (eller kanske snarare en bekant) och frågade om jag ville låna ut Tosca till hennes dotter, som ville tävla i Barn med hund. Oj. Även om barnet är hundvant och så, så känner hon ju inte Tosca. Och vet jag hur Tosca beter sej tillsammans med en okänd 8-åring i en grupp med sisådär en tretton, fjorton andra hundar med vidhängande barn?!? Nej... det vet jag inte. Så med viss tvekan sa jag okej... och både mamman och jag var ju alldeles intill, om något oförutsett skulle inträffa.

Men vad tror ni händer, när Tosca är med? Absolut ingenting. Ingenting som inte borde hända iallafall. Flickan och hunden bara ÄR där i ringen och "äger" den, helt oberörd av andra barn och deras mer eller mindre väluppfostrade vovvar och valpar.

Jag är oerhört stolt över min lilla hund med det sagolika temperamentet, som lät sej hanteras, som följde med, som ställde upp sej och som bara var så charmerande underbar!

 Att de två dessutom matchade varandras hårfärg helt perfekt, ja det var ju bara bonus *S*

 En VINNARE och resten 2:or... och jo, där stod Tosca och hennes söta lilla handler! Det är inte så "märkvärdigt" att vinna barn med hund (om man inte är barnet självt eller hennes mamma) men det är ta mej tusan märkvärdigt att ha en sån här hund. Som finner sej i precis alla situationer och vet att uppföra sej precis enligt skolboken. Vilken pärla! Jag blev nästan lite tårögd där en stund... på riktigt, alltså.

Flickan hade sagt till sin mamma, när hon kom hem, att "jag visste att vi skulle vinna så fort jag tog i kopplet". Och tja... har man den inställningen så är det ju omöjligt att förlora! *S*

Själv fick jag också agera handler. Vida var anmäld och Emil skulle förstås visat henne själv, men han har skaffat sej ett varannanlördagsjobb på ICA Maxis bageri. Och den här lördagen var såklart en "varannan". Typiskt. Så jag vänstervarvade med golden-fröken också. Domaren tyckte att hon var lite på den större sidan och dessutom lite lång. Inget som ingen redan visste, alltså. Men även hon uppförde sej fint och hade kul i ringen (det sistnämnda är trots allt det viktigaste!).

I gruppfinalen blev vi förstås oplacerade och sen var det bara att skynda sej hem, gå en liten skogssväng med den Vackra och så åka iväg till jobbet. Det var väl inte lite motigt, men även jag har ju ett varannanhelgsjobb, så det är bara att försöka gilla läget.