Hem igen..

Jag har sagt det flera gånger förut; jag gillar skoteråkare! Särskilt såna som jag aldrig ser, men som lämnat spår efter sej. Detta, på Idas hatastig, hade frusit till ordentligt och var utmärkt att företa sin förmiddagspromenad i. Så perfekt att slippa plumsa i skarsnö.

Vilken väg ska vi ta? Jag tycker höger... sa Tosca.

Fast matten var tvärsemot och valde vänster, gick runt en liten sväng, så att vi sedan kom tillbaka på den här högra sidan och gick samma stig tillbaka. Och Tosca var inte tjurig alls, utan hängde med glatt och villigt.

 Absolut snyggaste rumpan i den här skogen!

Tosca kliver fram.

En sparktur på dryga 3 km blev det idag. Tosca sprang så fint, så fint på slak lina framför mej. Värdelös som draghund, men perfekt ändå. Skulle linan råka bli det minsta lilla sträckt anpassade hon genast sitt tempo så att den hängde där med en svag böj... *S*

Vi gav oss ut på Naggenvägen och uppför den här lååååånga backen. Det gick ganska trögt, men inte på grund av underlaget, det funkade, men för att jag ju inte fick minsta lilla draghjälp... men när vi vände och åkte åt andra hållet fick hon minsann till och med galoppera en stund. 

Skulle lägga nånting i bilen och möts av den här synen. VAD hade hänt?! Fattade ingenting. Is/snö på insidan av bildörren och lite runtomkring. Sture hade varit ut med en tom gasolflaska igårkväll, men kunde den orsaka nåt sånt???

Inte förrän Sture senare hittade en liten, rund metallbit förstod vi vad som hade hänt. Tydligen hade vi en Ramlösaburk i bilen... och när det blir -13½ grader så fryser den och dååå, då exploderar den! Och då ser det ut såhär inuti bilen sen. Så nu vet vi det.

Lastade bilen och åkte hem.

Och så fort vi kom hem ville såklart Tosca ut och kolla läget i trädgården. Här poserar hon tillsammans med sin något luggslitna fotboll.