En vanlig dag

Dags för hussens månatliga koll på vårdcentralen och Tosca och jag tar en sedvanlig prommis längs Ljungan. Jättefin gång- och cykelväg här, som plogas och hålls i ordning ordentligt. Men koppel på är förstås vad som gäller här.

På eftermiddagen gav vi oss ut på en annan "cykelväg". Den som jag kallar just så, för att jag en gång blev ikappcyklad av en mountainbike-dåre, som kämpade sej uppför här.

Nu är jag tacksam för alla skoteråkare, som håller "mina" stigar möjliga att använda även vintertid, utan att pulsa benen av sej.

Ett hygge kan vara såhär vackert, när snön täcker lite på marken och himlen bildar en tjusig bakgrund.

Tosca spanar, men visar inga som helst tendenser att försvinna för mej. Hon håller sej på lagom avstånd och kommer när jag ropar. Duktig tjej. Fick anledning att omvärdera detta senare...

 Något snöiga skyltar. Tur jag vet vart jag ska.

 Här kommer vi ut på en väg där man ibland tränar travhästar, bäst att koppla igen.

Så fantastiskt vackert!

Och så var det det där med omvärderingen... jodå, när vi kom hem fick Tosca hoppa ut ur bilen och sen bara DROOOOOOOG hon iväg. Ut på vägen, upp mot ett grannhus, vände om, sprang åt ett annat håll... försvann upp i skogen. Knäpptyst. Borta. Jag varken såg eller hörde några rådjur, människor eller liknande, men Hunden inbillade sej nog något sånt????

Efter ett par minuter kom hon springande ur skogen ut på Tistelvägen och raka spåret hem igen. Det var ju i och för sej bra, men.... ja... hon har en del egna idéer, den här lilla fröken.

Bio tillsammans med Vickan och Hasse på kvällen. Trevligt.