En slapp och ledig dag

Det här är en allt vanligare syn hemma hos oss. Tosca i hussens säng, helst uppe vid kuddarna. Hon lägger sej gärna här när hon varit ute i trädgården en stund och blivit lite snöig... att det blir en "gnutta" fuktigt i sängen - ja, det bjuder Tosca på!

Och nej, jag bråkar inte på henne ett enda dugg. Jag hämtar kameran, för att hon är så himla sööööt. Tar en bild och ber henne sedan vänligt kliva ner. För visst borde hon väl kunna få vara där??? Jag tror att hon, sakta men säkert, håller på att förklara för hussen att det är mysigt med hundar i sängen.

Bus i skogen idag. Det där som sticker upp där, det har Tosca själv kastat dit sekunden före och nu ska hon attackera det *S*

Det är själva hornbiten av det däringa älgbenet som legat här så länge nu. Det har allt eftersom ruttnat mer och mer och nu är det bara den här "tån" kvar. Jättekul leksak, enligt Tosca.

 Jättegod är den också.

 En och annan gång ser man bara baken av fröken...

 Två tassar och lite snösprut...

 Samma fart framifrån.

Tungan rätt i mun och öronen på svaj!

Lill-fian!

Och när jag gick där i skogen längs den trafikfria vägen blev jag plötsligt så sugen på att cykla(!). Åh, jag vill bara att det ska bli vår och snöfritt, så jag kan ta fram cykeln och låta Tosca springa med. Vi började ju lite smått i somras, men så gjorde hon illa trampdynan. Det tog lång tid att läka och sen vågade jag inte riktigt belasta med cykling, för jag var så rädd att såret skulle gå upp igen. Så det blev inte så mycket mer... men nu till våren hoppas jag att vi kan komma igång igen.

Sen hamnade Tosca i duschen och jag gjorde av med nån halvliter schampo och lika mycket balsam också. Själva duschandet är hon inte så väldigt förtjust i, men hon bråkar absolut inte heller. Står stilla och finner sej i att bli schamponerad utan prut.

Men sen är det ju dags att fönas och jag tror minsann att hon gillar det?! Att det är skönt att bli varm och go, när man är blöt och kall ända in på skinnet? Hon ser ut att stå där och njuta och jag kan blåsa på henne överallt, på huvudet, bakom öronen och resten av kroppen. Hon står helt fritt och går inte därifrån. Duktig tjej.

Och nu, må ni tro, är hon sååååå fin!

Till sist: Jag kan absolut inget om orkidéer och har ingen ambition att lära mej nåt heller. Men jag har några stycken. Långa, långa tider står de bara där och ser mer eller mindre döda ut. Gröna blad och långa "pinnar" som sticker upp. Och så plötsligt, till synes helt utan anledning (jag gör iallafall inget utom ger dem en slurk vatten då och då, inte regelbundet och inte särskilt ofta) så blommar de så vackert att man inte kan låta bli att tycka om dem!