Simskoleavslutning

Alfred hade avslutning på simskolan idag och jag fick äran att få följa med. Annars får man inte titta på när simskolan pågår, för att barnen ska ha sitt fulla fokus på simlärarna, så det var jättekul att få hänga med. Och efteråt skulle vi ju bada tillsammans också, Alfred och jag.

Alfred under vattnet, över vattnet och i samspråk med simläraren Emil.

 Här simmar Alfred med en "korv".

 Det går fint!

 Lillebror Harry var med och tittade på. Han går på babysim, han, men idag fick han inte bada.

Så skulle barnen flyta på rygg, med "korv", fast Alfred tyckte att det gick lika bra utan så han lade undan sin.

 Till sist var det dykning efter gummiringar. Kul, kul!

Glass och Diplom till en nöjd kille. På baksidan står det att Alfred klarat simmärket "Silverpingvinen". Mamma Emma kilade iväg och köpte märket och Alfred blev ännu mer nöjd. Glasspinne och fri lek i bassängen avslutade hela tillställningen.

Sen gick mamma och Harry på visit hos släktingar medan Alfred och jag badade vidare. Efter nån halvtimme eller så fick han lust att ta fler simmärken, så vi kollade på simmärkestavlan, som sitter på en vägg i simhallen. Alfred tyckte att Guldmagistern var ett snyggt märke, men han backade när han fick höra att han skulle behöva simma flera kilometer, dyka långt och djupt samt simma med kläderna på... *S* ... men Guldpingvinen då?

Jodå, där räckte det med att simma tio meter på mage, tio meter på rygg, flyta 10 sekunder på rygg och hoppa från kanten. Plättlätt, tyckte Alfred och traskade kavat fram till en badvakt och bad honom kolla medan Alfred utförde dessa övningar. Det gick såklart väldigt bra och märket var bärgat! Av bara farten tog han Baddaren Gul också (ett lättare märke, men Alfred hade inte tagit det tidigare).

Vi köpte märkena och en extra glass i kassan när vi duschat och bastat och så...

 .. och senare på kvällen fick jag den här bilden. Alfred har satt upp sina märken på sin fina märkessköld. Onekligen en mycket nöjd grabb!

Tosca har givetvis också fått sitt idag. På eftermiddagsprommisen mötte vi den gamla labradoren Laban, som vi träffat förut. Det var så längesen dock, att Laban hunnit få en lillebror, en cockerspanielpojke som heter Hugo. Hugo är redan 7 månader, så man kan ju inte påstå att vi ses särskilt ofta... *S*

Hundarnas husse hade till och med glömt bort vad Tosca heter och frågade:
- Vad var det nu igen... det här Kak-namnet...?

Så mycket kom han ihåg iallafall, att hon heter nåt med en Kaka *S* Det var ju lite skoj, tyckte jag.

Lägger till denna bild på Skräp-Samlar-Kakan. Sista kvällsprommisen. Hittade nåt blankt och bar hem det, säkert 500 meter eller nåt. När vi kommer in visar det sej att det är en söndertrasad aluminiumburk. Såja, då har vi räddat naturen från lite elände igen, då.

Och nej, jag är inte orolig att hon skär sej i munnen. Hon bär. Hon tuggar inte. Visst, hon skulle kunna skära sej ändå, men det gjorde hon nu inte. Hon var bara duktig! Och nöjd med sej själv, ungefär som Alfred.