Lång dags färd mot...

Lång dags färd mot Askersund. För några år sedan hamnade vår bil här på verskta'n, då vi hade lånat ut den och den råkade bli tankad med bensin istället för diesel. Då det tog så lång tid att få den reparerad tröttnade Sture på att vänta, ringde till en säljare och frågade om de hade något att byta bort den mot?

Och på så sätt "fick" vi vår röda fara med reg-numret NFP... som jag raskt insåg var en förkortning för Nela Får Panik. Alla sätt är bra för att komma ihåg saker och ting och det är så jag minns bilnummer, jag gör en förkortning av dem.

Hur som helst. Nu tyckte Sture, igen, att det var dags att byta bil och efter lite kikande här och där, så bestämde han sej för att den där säljaren i Askersund hade varit en så trevlig prick att han förtjänade att sälja en bil till... och säljaren ifråga blev glad för att nån ville åka genom halva Sverige för att göra affär med just honom. Alla parter nöjda och glada, alltså.

Nu var det dags för leverans och vi drog iväg på vägarna.

Här står den... PDH... tolkade jag genast som På Den Hunden. Vad det nu betyder?? Ingen aning, men så heter den.

Notera speciellt den där skylten.

Häpp! Här "smörar" man lite med sina kunder, minsann *S*

Sture provsitter. Jodå, den verkar bra *S*

Efter en lång, lång genomgång av en del (långt ifrån alla, tror jag) finesser, inkoppling av våra telefoner på Volvo On Call, pappersskriverer och en massa annat rullade bilen ut genom portarna, tankades full och så var bytet klart.

Eftersom vi hade femtio mil hem också, så var det nödvändigt med en övernattning och på nätet hade jag hittat det här stället, Garvaregårdens Bed & Breakfast. Här hade man lagt ut en nyckel åt oss på ett fiffigt ställe, som vi fick reda på via telefon när vi anlände. Ingen personal eller så, utan man fick sköta sej själv *S* Där uppe till höger, där det lyser, där bodde vi.

Vi hade fått rum nr 12 och det såg ut såhär. Alla rum i huset är inredda på olika sätt, personligt och väldigt mysigt. När jag skickade en bild på rummet till Vickan fick jag ett meddelande tillbaka, där hon undrade om det var bröllopssviten?! Och en kompis frågade mej via FB om det var läge att gratulera? Hon trodde också att vi hade gift oss.

Det har vi alltså inte gjort.

Här har Sture sjunkit ner i en av stolarna för att svara i telefon.

Till höger ser man badrummet.

Ett stooooort badrum, helt makalöst! Golvvärme och ett svängrum värdigt en balsal. Men med världens absolut pytteminsta toalett i ena hörnet. När jag hade krånglat in benen framför toastolen satt jag med hakan i handfatet *S*

 Tavelramen därborta på byrån inrymmer ett stycke TV. Fint ska det va', tydligen *fniss*

Hungriga var vi förstås, så vi gav oss ut på jakt efter nåt ställe att inmundiga nån sorts mat. Hamnade på O'Learys. Huset var nog en gammal industrilokal av nåt slag. Väldigt charmigt, det här också. Jag gillar gamla hus.

När vi kom in såg vi till vår förvåning att man hade tio bowlingbanor därinne(!). De var belägna till vänster, men till höger fanns själva restaurangdelen.

Den var i klassisk O'Learys-stil och vid pilen fanns en lucka, där man kunde titta in i köket. Rätt kul.

Jag frågade kocken om jag fick ta en bild på honom och det var ok. Rasmus heter han.

I taket ovanför bowlingbanorna satt denna travers kvar som minne från "fornstora da'r".

Summa summarum, god mat i trevlig miljö. Sen rattade vi runt i Askersund en stund innan vi åter landade i vårt mysiga rum med de sköna sängarna. Slocknade ganska så ovaggat.