Juldag i Mellansjö

Juldag i Mellansjö. Ingen mer än hundarna och jag har tydligen nån lust att kliva upp, så när jag varit ute med nämnda fyrfotingar gjorde jag mej en ordentlig frukost. Alltså, jag älskar frukost. Det gör jag. Det här är en macka mer än jag brukar äta, men när det finns både skinka, ägg och köttbullar... ja, då gick det inte att låta bli! *S* Frukt med en filklick är också ett stående inslag på min frukostmeny. Muggen, den stora rejäla, fick jag av Emil och Johan i julklapp. Passar utmärkt till teet.

Så småningom vaknade resten av huset, petade i sej frukost de med och sedan bar det iväg ut på tur. Vida är en stenget och gillar att klättra omkring överallt. Tosca är mer avvaktande och väntar vid sidan...

 Vallhunden smyger på stengeten.

 Tosca försöker sätta krokben på Vida, tror jag.

 Man kan förstå att Vida tröttnar på att leka med ett sånt här "monster". Kolla in gapet..!!!

 Nä, idag var inte Vida riktigt på humör att springa och härja och busa som vanligt.

 Hon ville helt enkelt inte, vilket hon visade tydligt.

 Men vad brydde sej Tosca om det?! Inte ett dugg.

Till sist bestämde sej Vida helt enkelt för att ignorera henne. Till Toscas stora förtret. Hon gjorde verkligen allt hon kunde för att få igång lite lek. Hon gjorde lekinviter förstås, hon skällde och hon skuttade, hon sparkade på Vida med framtassarna, hon sprang runt och nära... men nej, Vida ville inte utan fortsatte helt oberört att tugga på en fastfrusen pinne där under snön. Ett sista försök från Toscas sida bestod av att verkligen BITA Vida för att få henne så irriterad att hon åtminstone kanske skulle jaga efter Tosca en liten stund, men inte ens det fungerade.

Vida förflyttade sej en ytterst liten bit och hittade en ny pinne att tugga på. Tosca var i upplösningstillstånd. VARFÖR vill min kompis inte leka?!

VARFÖR vill hon bara klättra på stenar och stå där och se vacker ut? Varför?!

När hon suttit en stund och tittat och funderat bestämde hon sej för att göra ett sista försök och laddade från 0 till 100 på noll sekunder...

 ... och sprang rakt på Vida, som fortfarande inte ville leka. Nähä, för hon ville prata med Emil. Punkt å slut.

Sägas kan att Vida alldeles nyss har löpt färdigt för andra gången och kanske kan det spela in lite på hennes humör. Eller så var hon helt enkelt trött och hade lite träningsvärk efter gårdagens vildsinta lek med Tosca?

Men hur det än var med det, så när det var dags att åka hem tillsammans med familjen, då ville Vida inte det heller. Nej, hon ville vara kvar i Mellansjö. Lyfte knappt ett ögonlock ens, när alla stod i hallen och klädde på sej, bar ut grejor till bilen och så. Tosca däremot, höll ordentlig koll på läget och vem som gick och kom *S*

Jag fick "putta på" Vida lite rent fysiskt för att hon alls skulle kliva upp och faktiskt gå ut genom dörren för att åka hem.

 Och lite senare kom den här bilden från Vickan. Emil hade fått BÄRA hunden ut till bilen. Hon ville inte åka hem. Det ville hon verkligen inte.

Och kvar innanför dörren stod en stackars "kvarglömd" briardflicka och tittade efter sin bästa kompis, som försvann. Trots att hon just idag inte hade nån lust att leka...

Hu, det skär i hjärtat.

God fortsättning på julen, alla vänner!