Japp! Här är vi tillbaka efter en "tyst" dag igår. Måste bara visa er alla den här bilnyckeln. Det är den "borttappade" nyckeln som vi inte sett röken av på lång, lång tid. Varken jag eller Sture trodde att den var borttappad på riktigt, utan var övertygade om att den måste finnas här hemma. Någonstans. Frågan var bara var. Vi har verkligen letat. Sture mycket mer än jag, för han kan liksom inte släppa... Jag kan hellre låta saker vara, fundera ut var de kan tänkas vara och så hitta dem på så sätt. Fast den här gången fungerade varken aktivt eller "passivt" letande. Nyckeln var helt enkelt borta.
Till en morgon härförleden. Jag ställde ner Toscas matskål och där, mitt framför ögonen på mej, på ett litet bord i köket... ja, där ligger det en plastpåse med diverse smått och gott i. Och just en plastpåse har Sture pratat mycket om. Jag ville nästan inte titta i påsen, fick ont i magen och blev på nåt konstigt sätt nästan illamående. Men jo, där var den. Nyckeln med stort N.
Bra, för det är en sån där väldigt dyr nyckel som är programmerad ihop med bilen, man kan köra bilen utan att ens sätta i nyckeln, bara man har den i fickan t ex. Så det var alldeles utmärkt bra att den kom tillrätta.
Tog en tur ut till brukshundklubben. Tänkte att Tosca skulle få springa lös medan jag själv traskade lite lugnt och fint runt där i skogen. Allt för att spara på min fot. När vi kom dit var det redan en liten hund där, nämligen denna lilla näpna Lizzy. Border collie (nåja, utan stamtavla, men... tja...)-flicka på 6 månader.
Eftersom Tosca är så totalt genomsnäll fick de hälsa på varandra utan koppel, men Lizzy tyckte att Tosca var alldeles för stor och rättså läskig också. Tosca försökte på alla möjliga sätt och vis få igång lite lek. Men hennes uppfordrande skall uppskattades inte alls.
Tosca provade också att peta på valpen med framtassarna, sådär som hon gör. Nästan puttar på kompisarna, slår till dem lite lätt... det funkar bra på Vida, som drar igång och leker. Lilla Lizzy funkade inte på samma sätt alls. Så det blev inte nån lek med de två.
Lizzy gick hem, tillsammans med sina människor, och Tosca och jag gick uppöver skogen.
Tosca, som nästan aldrig någonsin rullar sej, hittade nog någon doft som hon gillade. Jag tror det. För plötsligt ville hon försöka rulla sej. Tekniken lämnar dock en del i övrigt att önska *S* Jag tycker mest att hon ser ut som Baloo??!
Söt är hon med sin sköna avslappnade stil. Och vilken sol! Hurra!
Riktigt fint solsken var det.
Här tänkte jag mej en vacker bild med sol, den Guldiga och så havet i bakgrunden. Jag kan väl säga att det inte blev precis som jag ville... *S*
Vi passade på att träna lite hopp, när vi nu ändå är på klubben och har ett hinder till hands. Det funkar bra, det vi gör.
Tosca tyckte att vi skulle träna lite platsliggning också, så hon kilade iväg ut mitt på plan och lade sej där, såhär snyggt. Knas-fian! *S*
Jag syr vantar i parti och minut just nu. Här är det ett foder som ska bli till.
Och här ligger ett gäng vantar som redan är färdiga. De väntar bara på att få vänd-hålen igensydda.
Till en morgon härförleden. Jag ställde ner Toscas matskål och där, mitt framför ögonen på mej, på ett litet bord i köket... ja, där ligger det en plastpåse med diverse smått och gott i. Och just en plastpåse har Sture pratat mycket om. Jag ville nästan inte titta i påsen, fick ont i magen och blev på nåt konstigt sätt nästan illamående. Men jo, där var den. Nyckeln med stort N.
Bra, för det är en sån där väldigt dyr nyckel som är programmerad ihop med bilen, man kan köra bilen utan att ens sätta i nyckeln, bara man har den i fickan t ex. Så det var alldeles utmärkt bra att den kom tillrätta.
Tog en tur ut till brukshundklubben. Tänkte att Tosca skulle få springa lös medan jag själv traskade lite lugnt och fint runt där i skogen. Allt för att spara på min fot. När vi kom dit var det redan en liten hund där, nämligen denna lilla näpna Lizzy. Border collie (nåja, utan stamtavla, men... tja...)-flicka på 6 månader.
Eftersom Tosca är så totalt genomsnäll fick de hälsa på varandra utan koppel, men Lizzy tyckte att Tosca var alldeles för stor och rättså läskig också. Tosca försökte på alla möjliga sätt och vis få igång lite lek. Men hennes uppfordrande skall uppskattades inte alls.
Tosca provade också att peta på valpen med framtassarna, sådär som hon gör. Nästan puttar på kompisarna, slår till dem lite lätt... det funkar bra på Vida, som drar igång och leker. Lilla Lizzy funkade inte på samma sätt alls. Så det blev inte nån lek med de två.
Lizzy gick hem, tillsammans med sina människor, och Tosca och jag gick uppöver skogen.
Tosca, som nästan aldrig någonsin rullar sej, hittade nog någon doft som hon gillade. Jag tror det. För plötsligt ville hon försöka rulla sej. Tekniken lämnar dock en del i övrigt att önska *S* Jag tycker mest att hon ser ut som Baloo??!
Söt är hon med sin sköna avslappnade stil. Och vilken sol! Hurra!
Riktigt fint solsken var det.
Här tänkte jag mej en vacker bild med sol, den Guldiga och så havet i bakgrunden. Jag kan väl säga att det inte blev precis som jag ville... *S*
Vi passade på att träna lite hopp, när vi nu ändå är på klubben och har ett hinder till hands. Det funkar bra, det vi gör.
Tosca tyckte att vi skulle träna lite platsliggning också, så hon kilade iväg ut mitt på plan och lade sej där, såhär snyggt. Knas-fian! *S*
Jag syr vantar i parti och minut just nu. Här är det ett foder som ska bli till.
Och här ligger ett gäng vantar som redan är färdiga. De väntar bara på att få vänd-hålen igensydda.
Haha, tänk som det kan bli! Uppskattar mammabilens nyckel som man vrider runt i ett lås... Och Anksn som är rullningarnas drottning. Men hon lär sig, den kära Toscan, det gör hon!
SvaraRaderaJag kunde inte annat än skratta åt henne, där hon verkligen försökte rulla, men det blev inget bra alls... *S* Men i vanlig ordning är hon charmigare än de flesta!
RaderaOch nyckeln, ja den nyckeln. Den har legat och gnagt sen vi noterade att den var "borta", men nu ska vi minsann hålla reda på den. Tro inget annat.
Det var ju för väl att nyckeln kom tillrätta...
SvaraRaderaDen där "knas-fian" var den charmigaste Baloo vi sett. Och när hon kör lite platsliggning - för sig själv, Haha hon är ju helt obetalbar!
Ja, hon är underhållande, den här flickan! Jag blir så glad varje dag, att hon råkar bo hos mej... det är en Lycka!
RaderaOch nyckeln... som vi har letat. Men nu är den på plats och det känns väldigt bra.
Måste också säga att Baloo-bilderna är heeelt underbara!
SvaraRaderaÄr rätt nöjd med dem själv *S* Sötisen!
Radera