I mörkret på kvällens skogspromenad (med fungerande pannlampa, hurra!) hittar Tosca detta. Jag tror att det kanske är en älgklöv från en stackars före detta älg.
Jag visslade och ur mörkret uppenbarade sej Den Guldiga med detta i munnen. Jag bad henne komma och det var inga problem alls. Så imponerad! Tosca fick massor, massor med beröm och gotter och jag talade verkligen om för henne att hon var en duktig tjej, som kom till mej trots detta Fynd med stort F.
När jag hade fotat det äckliga vid fötterna på henne plockade hon upp det igen. Jag fortsatte tala om för henne hur duktig hon var (jag tycker ju att det är BRA att hon kommer med saker som hon hittar), fotade henne där hon stod, tämligen stolt.
Så fick hon mer godis, spottade ut älgresterna och tuggade gotter. Duktig, duktig hund! Jag tog på henne halsband och koppel och så skulle vi gå därifrån. Häpp! Vafalls?! undrade Tosca. UTAN mitt Fynd?! Aldrig i livet, då biter jag dej i näven!!! Och så gjorde hon det.
Ja, alltså... inte bokstavligt, men hon slängde med tänderna så de studsade lite mot baksidan på min hand. En tydlig missnöjesmarkering från damens sida.
Jag tyckte att hon var supersöt och så tydlig i sina åsikter, men var ju förstås ändå tvungen att spänna ögonen i henne och fråga vad i hela friden hon höll på med?! För man får faktiskt inte bitas. Nästan inte ens på låtsas. Även om man är söt.
Jag visslade och ur mörkret uppenbarade sej Den Guldiga med detta i munnen. Jag bad henne komma och det var inga problem alls. Så imponerad! Tosca fick massor, massor med beröm och gotter och jag talade verkligen om för henne att hon var en duktig tjej, som kom till mej trots detta Fynd med stort F.
När jag hade fotat det äckliga vid fötterna på henne plockade hon upp det igen. Jag fortsatte tala om för henne hur duktig hon var (jag tycker ju att det är BRA att hon kommer med saker som hon hittar), fotade henne där hon stod, tämligen stolt.
Så fick hon mer godis, spottade ut älgresterna och tuggade gotter. Duktig, duktig hund! Jag tog på henne halsband och koppel och så skulle vi gå därifrån. Häpp! Vafalls?! undrade Tosca. UTAN mitt Fynd?! Aldrig i livet, då biter jag dej i näven!!! Och så gjorde hon det.
Ja, alltså... inte bokstavligt, men hon slängde med tänderna så de studsade lite mot baksidan på min hand. En tydlig missnöjesmarkering från damens sida.
Jag tyckte att hon var supersöt och så tydlig i sina åsikter, men var ju förstås ändå tvungen att spänna ögonen i henne och fråga vad i hela friden hon höll på med?! För man får faktiskt inte bitas. Nästan inte ens på låtsas. Även om man är söt.
Haha, så roligt skrivet! Den hunden..... :D
SvaraRaderaJa, den hunden. Jag hade kunnat låta henne göra sådär med tänderna, hon hade kunnat komma undan med att hon faktiskt är så söt och personlig och rar på alla sätt och vis... men nä, då kunde hon trott att det är okej att använda tänderna på riktigt också. Och det är det inte. Faktiskt. Trots allt. *S*
RaderaHon är ju underbar - och du är så duktig på att uttrycka dig i skrift (+ att uppfostra hundar + att baka & laga mat + att sy....+ allt annat)
SvaraRaderaHär har vi oxå en liten som blixtrar med sina "synålständer". Charmigt när man är 10 veckor - men inte fullt så charmigt när man blivit 3 ochetthalvt...Vi gör som du, försöker att inte visa att vi skrattar och sen fokuserar vi på nåt' annat.
Valptänderna är förfärliga! Man kan undra hur hundmamman överhuvudtaget står ut att ge dem mat??! Fast det gör hon ju inte, inte så länge... *S*
RaderaOch nej, man vill inte ha en vuxen hund som bits, det vill man ju inte. Även om de är söta som socker! *S*